För den som hängt med i min lilla guide för gravida pappor vet att hela den här serien fokuserar på attityder som vi män visar upp under våra kvinnors graviditeter (som också är våra graviditeter). Jag vet inte hur mycket jag bidrar till balanserad debatt men jag är övertygad om att vi alla vet om dessa beteenden, frågan är snarare hur många som vågar ta dem till ytan och kanske skaka familjlyckan lite?

Del tre handlar om rädsla, ett begrepp som får varje man att hacka tänder och springa mot närmsta nödutgång. Jag, precis som varenda man, är livrädd för att bli pappa. Med vetskapen från att vara pappa till Isabella har jag nu koll på vilka rädslor vi är mest rädda för. Begrepp som känslor, ansvar och oro får oss tappa andan. Problemet är egentligen inte att vi är rädda utan snarare att vi vägrar konfrontera rädslan som i slutändan får oss ta tvivelaktiga beslut, vilket resluterar i att alla förlorar. Vissa är så rädda så att istället för att ta ansvar för det barn vi väntar väljer att springa så långt ögat når.

Pappor som inte tar ansvar för sina barn gör det inte för att man inte vill vara pappa eller skiter i barnet, allt handlar i grunden om rädsla. Vissa är rädda för att behöva stå ansvariga för en annan människa och dess utveckling, andra är rädda att förlora delar av sitt liv som de trivs med och därmed smiter fårn ansvaret. Jag kan med ganska stor sannolikhet säga att det inte finns en enda pappa som fullständigt skiter i sina barn (så vida man inte är sociopat) men ofta ställer sig rädslan i vägen för oss att utveckal den positiva känslan som faderskap innebär.

Hur gör du då för att råda bot på detta, här följer mina tips:

Alla män är rädda för ordet rädsla, lyft upp det till ytan, tvinga din man att konfrontera tanken på rädsla. Det kommer ta hus i helvete när du försöker ta upp det första gången. Du kommer få höra nedvärdernade saker som saknar substans om dig själv, det är vår försvarsmekanism som talar, igonorera det. Du kommer få upprepa proceduren ett tag innan det fastnar i våra skalle men tids nog har du lcokat fram det och sen är det bara att bearbeta. Sanningen är att om du väl lyckas få din man att prata om detta så kan du sedan betrakta dig som konstnär, du är fri att forma din man efter dina egna behov.

Saker vi garanterat är rädda för:

• Känslor - Bara ordet får oss att vilja gömma oss
• Djupa samtal om faderskap - Du är galen att öppna ett smatal med detta ämne, vi kommer springa tills benen uppnår förlamning
• Ansvar - Också ett ord som vi har svårt att greppa

Ett annat råd på vägen är INTE belysa saker vi kan gå miste om nu när vi ska vara ansvarfulla pappor, det är inte direkt motiverande men ack så nödvändigt, jag vet. Mitt slutgilltiga råd är att hur svårt det än må vara och hur tungt det än känns så är det här något som alla män måste genomgå för att kunna vara bra pappor och för att inte föra vidare samma problematik till våra barn. Många män förstår detta på egen hand, andra kan vara lite trögare.