Det här inlägget kommer resultera i att jag förlorar en massa läsare men då får det vara så.

Jag var inne på Bloglovin idag i en av "spotarna" hade Duracellmamman en tävling och jag gillar en del tävlingar så jag kollade upp det och trodde inte mina ögon. Hon hade som krav för att delta i tävlingen att man under två veckor ska besöka hennes blogg och kommentera henne, dessutom måste man vara prenumerant av hennes blogg via Bloglovin för att i huvudtaget ha en chans, sen ska man dessutom berätta vad hennes gubbe har skrivit i ett inlägg. Jag fattar att hennes gubbe precis börjat blogga och vill ha läsare och hon försöker hjälpa till men vilka sjuka regler. Sen ska hon tydligen välja mellan de 15 bloggare som besökt hennes sida mest, ja jag säger då det. 
Är man så fruktansvärt orolig för att ingen ska följa hennes blogg att man hitta på sådana regler, ja då kanske man borde ägna sig åt adra saker än att blogga för att få sitt bekräftelsebehov. Att hon hade missat att det varit årsskifte är ju bara en bisak som gör det hela så mycket roligare.

Nej jag hoppas verkligen att hennes "kupp" inte fungerar och hennes "läsare" ser igenom det här, beklagligt vore det annars. Man måste ju ställa sig frågan om varför man i huvudtaget bloggar när man försöker sig på sånt?

Nej, idag räcker jag verkligen inte till. Jag misslyckas med allt idag, maten ville ingen äta och jag tycks bara göra fel idag. Jag antar, vet inte men, att man har sådana dagar som förälder, men det här är min första gång med den här känslan, fixar inte riktigt att hantera det i dag.
Ja, jag vet inte, men tillåt mig tvivla på den här dagen går att rädda, man får väl ändå försöka. Camilla har väl gråtit fem gånger idag och jag orkar inte med mer snart, tur att det bara är ca 14 veckor kar av graviditeten. Nej men det går inte att skylla det hör på henne eller på graviditeten, idag är mig det är fel på, helt klart.

Mammor målas ofta upp som urstarka människor som ska klara allt, många mammaor försöker också leva upp till det, vissa klarar det och andra gör det inte men oavsett om man klara det eller inte så måste det vara en hemsk press att leva under. Vi pappor uppfattas inte så, vilket jag kan tycka är synd. Många gånger så uppfattas vi som lerfigurer som bara finns där ibland och därför kanske inte får samma förtroende hos dagisfröknar och lärare mm. Mamman är det naturliga föräldern, men varför ska det ena utesluta det andra?
Varför ska jag som pappa ta ett steg tillbaka i min dotters liv bara för att det är ovanligt?

Det känns som om jag behövde säga det där. Mammor är underbara och kanske det viktigaste för ett barn men jag som pappa vill också vara en viktig komponent i min dotters liv, men så länge dagsifröknar och vårscentraler hellre pratar med mammorna än papporna så får man fortsätta att finna sig i hur det ser ut.

Undrar hur många mammor jag retat upp nu;)

Jag läste en skitbra blogg som heter Collinsmamma och fick tips om det här klippet, men ujja vad sjukt... Reborns

Om man förlorat ett barn (och tro mig jag vet vad det innebär) så är knappast detta rehab, jag måste säga att detta är att hårddra teknologi och forskning lite väl mycket, vad tycker du?

Jag fick bl.a dessa frågor från Malin:

Vad gick du på gymnasiet?

Jag utbildade mig till kock med inriktning sjö, eller jag genomförde inte hela utbildningen men ändå:)

Vilket är det roligaste jobb som du har haft?

Det roligaste jobb jag haft måste vara när jag för en kortare period var divisionschef på ett sort IT-företag med försäljning riktat mot den finska företagsmarknaden.

Hur träffades du och din sambo?

Ja, men vi träffades på nätet och några veckor senasre sambos, ångrar inte det för en sekund, det var snart tre år sen:)

Kanske är det att ta i men i bloggosfären finns det så mycket bra och de gillar jag att hylla så nu är det dags att dissa lite också. Vilken är Sveriges sämsta blogg, egentligen?

Jag nominerar nu tre bloggar som är riktigt usla enligt mig.

Vilken av dessa är den allra sämsta, enligt dig?

Blondinbella.se
Kenzaa.se
Katrin Zytomierska

Tävlingen avslutas vid midnatt och den som röstar på den som får flest röster och dessutom bidrar med en vettig och framför allt en rolig kommentar vinner ett hemligt men bra pris;) Rösta gör du genom att kommentera detta inlägg

Ja, det borde man kanske göra... En förening för föräldrar som är aktiva och intresserade i sina barn, där nyblivna föräldrar kan få råd och tips och ha ett forum där man kan diskutera och utbyta andra erfarenheter... Jag läser säkert 50 föräldrabloggar om dagen och det är imponerande hur involverade dessa mämmiskor är i sina barn sen finns det andra föräldrar som inte är det och behandlar barnen som en snygg handväska som är trendig, vilket kan göra mig förbannad.

Det är ett stort projekt, man undrar ju om det skulle finas intresse för ett sånt community, är jag ute och cyklar eller finns det redan ett sånt? Feedback, tack:)

Jag hittade en festlig bild på tjuvtittat.se som pappa kan skratta åt i allafall:) Alla gillar väl Salin:are, eller?

Läs annonsen noga!!!

Jag fick nyss en kommentar från någon som kallar sig Majda och det var något av den mets korkade fråga jag någonsin fått, hon/han/den ställde frågan om jag tycker bögar är äckliga... Tycker jag att blondiner, brunnetter, tjocka, smala, hetrosexuella eller bisexuella (för att nämna några) är äckliga? Nej inte bara för att de just är blondiner, brunetter, tjocka, smala, hetrosexuella eller bisexuella. Att det fortfarande finns så korkade människor bekymmrar ju en annan när man är på väg att bilda familj på allvar...

Det här inlägget passar inte dig som har svårt att ta ett sanningens ord.

Jag har funderat lite kring oss som människor och varför vi väljer leva med de människor som vi gör. Jag tror inte att alla människor som lever i parförhållanden är helt överlyckliga med val av partner. Jag tror faktiskt att majoriteten av de människor som lever i ett parförhållande inte lever med just den person tack vare vilkorslös kärlek utan snarare vilkorslös medvetenhet och nästan sjuklig räddsla över att vara ensam. Självklart finns det människor som lever den man älskar, jag tycker exmepelvis att jag gör det men många resonerar nog så att man hellre lever med en människa man klarar av att hantera än att lev i ensamhet.

Kommentera, vad tycker du?

Jag läser Henrik S Järrels artikel på Newsmill.se där han menar att monarkins liv lever vid god status. Naturligtvis menar han inte den svenska monarkin för den är inget annat än skrattretande och har lika hög status som en grupp dagisbarn har i samhället, dvs inte särskillt prioriterad. Det är möjligen så att de dominerar svensk skvallerjournalistik tillsammans med homofober som Carola men mycket mer är det inte. Möjligtvis kan man resonera att kung Bhumibol av Thailand (fd Siam) har påverkat hur de thailänska samhället formats eller så har han bara stått i vägen för medborgarnas krav på demokrati och det vi ser idag i Thailand, är det vad kungen har åstadkommit, korruption och missnöje i befolkningen. Att förska sätta det i svensk kontext är omöjligt för den svenska monarkin är en grupp människor som lever på en budget av 60 miljoner om året och visst kanske de förtjänar en klapp på axeln för deras goodwill-arbete men knappast 60 miljoner som vi skattebetalare ska stå för. Avskaffa monarkin -globalt.

Läs även andra bloggares åsikter om newsmill, Henrik S Järrel, monarki, globalt

Jag fick ännu en ny artikel publicerad på Newsmill idag. Denna gång berörde jag moderaternas förslag om sk. "svensk-kontrakt" och det faktum att vår egen Luciano Astudillo tycks stötta förslaget. Min åsikt i frågan är att vi inte ska utsätta flyktingar som kommer hit i nöd för något som vi själva inte tvingas till. Läs hela artikeln här

Så hela den här historien med nyhetsankaret Rikard Palm från Rapport är ganska deprimerande men för den sakens skull inte mindre viktig. Viktig är den för att påvisa hur "klasskillnaderna" är tydliga i Vserige anno 2008. Rikard Pal vägrar alltså att jobba natt som hans chefer vill och då väljer han att sjukskriva sig för att kunna umgås med sin familj.

Jag tycker att hans beteende är tecken på att man behandlar människor olika beroende på status. Säg att Göran 55 som jobbar på "bruket" i Kiruna eller Eva på socialtjänsten i Täby skulle agera på samma sätt så skulle de få "kicken" snabbare än fort. Arbetsgången är ändå så att chefen är tillsatt för att på bästa sätt driva verksamheten och nu anser Palms överordanade att hans ska jobba natt och då ska han det, inte ska han på ege bevåg sjukskriva sig för att han inte får sin vilja igeinom. I mina ögon, oavsett hur mycket jag sätter min familj fraför det mesta, måste Rikard Palm välja om han ska respektera chefens order eller säga upp sig, inget där i mellan. Jag har skrivit en artiekl på ämnet hos Newsmill.

Läs även andra bloggares åsikter om Newsmill, Rikard Palm, Debatt, jobb