För tre år sen hade jag inte en tanke på barn eller att vara pappa, jag tror inte ens att jag fattade vad det innebar. Min syn på papparollen var nog ganska sne och bestod ganska mycket på korkade myter. Jag har hela tiden velat att bli pappa men aldrig förstått innebörden av vad den rollen egentligen innebär, men jag törs nog säga att jag har ganska bra koll på den nu. När man ska bli förälder blir man bombarderad med olika faktablad om vad du ska göra för att på bästa sätt förbereda dig men om sanningen ska fram så står det inte väldigt mycket som är anpasat till oss män och vad vår roll kommer bli.

När man tar ordet "förberedelse" i munnen med sin gravida andra halva så hamnar diskussionen ofta om inredning och inköp av diverse prylar, inte för att hon anser att det man egentligen behöver förbereda sig för är oviktigt utan för att det allt som oftast kommer per automatik för kvinnorna. Det känns som om judt den här delen byggs upp genteiskt under graviditeten, som om de exakt vet vad det ska ta sig för när barnet väl är fött, något som vi män inte riktigt får.

Jag skulle vilja dela upp våra förberedelser i tre delar:

- Glöm allt du tror du vet om barn. Glöm allt du tror du vet om faderskap. Du måste nolla dig själv och utgå från din egen situation. Kunskap är naturligtvis bra att ha men betyder nästintill ingenting när du väl står där med ditt barn i dina armar. Här gäller din magkänsla som kanske den viktigaste komponenten för dig i ditt faderskap.

- Är du orolig för att inte kunna festa med polarna? Är du orolig för att du inte ska ha samma frihet som du hade innan barnet? Grattis, du är ett steg närmare att bli en bra pappa. Det är bara att glömma det mesta som ditt liv bestått av tidigare. Inget kommer vara sig likt igen. När du väl står där med ditt barn i dina armar så kommer du värdesätta det miljoner gånger högre än en kväll med polarna som du antagligen inte minns et skvatt av, den kvällen kan du för övrigt nyttja då det är dags för svensexa förutsatt att du är redo för G-ordet:)

- Involvering. Det är kanske det bästa rådet man kan få för att förebereda sig för vad som väntar. Det är enormti viktigt för din framtida roll som pappa att du hänger med på allt som har med graviditeten att göra. Det är kanske inte så kul alla gånger men samtidigt är det vitigt eftersom du måste förstå att du redan är pappa långt innan förlossningen, det kanske är så att din sambo/fru/flickvän bär på barnet rent fysiskt, men mentalt är det lika mycket ditt ansvar som hennes att se till att du är "up to date"

Ett sista ord på vägen:
Var du livrädd eller hoppade du högt av glädje när du fick reda på att du skulle bli pappa för första gången?

Själv var jag livrädd, men jag tänkte så här:
Fatta vilken bra uppvärmning det här är för när min dotter som jag nu väntar kommer hem och säger att hon ska ha barn med någon liten slödderpojke som spelar trummor i något slitet punkband, helt plötsligt förbyttes rädslan till sjuk glädje;)

Avslutningsvis vill jag posta en kommentar jag fick:

"Lattefarsan, fan vad bögigt"

Det var väldans konstruktivt:)