Så jag är inne på dag två av min egna lilla hungerstrejk till förmån för utsatta barn och för att utöka deras rättigeheter. Jag har fått mpnga kommentarer de senaste dygnet och majoriteten är väldigt stöttande medens andra inte riktigt förstår varför jag gör det här. Jag vill därför berätta något som berörde mig djupt.

Jag gled in på BRIS hemsida under julen och läste till mig kunskap om barn och hur barn har det i Sverige idag. Jag blev fullständigt chockad, förbannad men mest orolig och ledsen.
Jag kan inte fatta att vi, som är ett förhållandevis välmående land, inte ens kan ge barnen en trygg tillvaro.
Bara under 2007 ringde över 21000 barn till BRIS stödtelefon för att de kände sig utsatta, BRIS redovisar bara relevanta kontakter.
Det känns också som att det finns många barn som är så pass små eller helt enkelt tror att de är normalt att känna sig utsatt så att de inte kan eller ens vet att man kan söka stöd själv och därmed är också mörkertalet stort, låt oss säga minst det dubbla, det skulle innebära att minst 42 000 barn saknar grundläggande trygghet i form av föräldrastöd osv.
Detta gjorde mig väldigt ledsen och jag ville agera.
Jag vet att min lilla insats inte kommer att förändra särskilt mycket men jag vill ändå gör ett försök.
Så för att uppmärksamma frågan på min blogg (nånstans ska man börja) så låter jag bli mat (som många barn i Sverige år 2008 inte kan se som en självklarhet varje dag).
Samtidigt lägger jag varje dag under denna 36 dagars period undan 38 kronor som jag annars skulle köpt cigaretter för i liten sparbössa, efter 36 dagar ska det ha blivit 1444 kr som jag skänker till BRIS. Varje dag dokumenterar jag hur det går, hur jag känner mig osv och förhoppningsvis kan det leda till att frågan blir lite mer prioriterad.

Så där har ni min anledning. Vad gäller detta med hur man känner sig så har jag idag druckit vatten, c-vitamin och en massa kaffe. Jag känner lite hunger men inte så farligt. Mina källor säger mig att jag kommer känna hunger i en vecka och sedan har kroppen "tänt av" och fått de gifter som krävs.

Nu är det dags för lite vila;)