Så det är dags att knyta ihop den här säcken nu, en säck som gett mig många skratt i skirvandet och kanske ännu fler när jag läst alla kommentarer, kort och gott så har detta varit ett nöje.

Innan vi går in på examensprovet så ska jag sammanfatta lite kort om vad vi gått igenom i den här guiden:

I den första delen mötte vi vårt första dilemma där vi poängterade två saker som du aldrig får göra, någon som minns?
Självklart, rör aldrig godisskålen oavsett situation och ta aldrig lätt på gravida tårar. Vi lärde oss att anfall är bästa försvar, gråter hon så ska du gråta mer:)

I den andra delen tog vi upp "The three big no no´s", ett avsnitt som fick mycket gehör. Vi lärde oss aldrig nämna viktuppgång, inte ens på skämt och om du KAN (vet att det är svårt att låta bli att göra sigg rolig på fåfänga ibland) så skippa hela ämnet om vikt. Det andra vi tog upp var att aldrig ifrågasätta saker som din gravida kvinna kan tänkas behöva, om hon behöver se dig slita som fan så ge henne det, varför hänga upp sig på skitsaker. Det sista vi tog upp i den här delen var ett gott råd på vägen, det är aldrig smart (för familjefriden) att uppsåtligen reta upp din gravida kvinna, inte ens om du har världens skämt på lager, det är alldeles flr ansträngande att sen försöka fixa röran du ställt till med.

I den tredje delen tog vi upp begreppet rädsla, ett avsnitt som kanske inte var så humoristiskt utan snarare ett något allvarligt. Vi är alla, män som kvinnor gravida som ickegravida, rädda från gång till gång, det är fullständigt normalt, frågan är snarare hur man agerar när man drabbas av rädslan. Vi tog upp saker som vi män borde tänka på lite extra för att förstå vår räddsla och bearbeta den på ett vettigt sätt, utan att ebhöva överge våra kvinnor och barn. Kanske det bästa avsnittet för oss som vill vara ansvarsfulla pappor.

I fjärde delen tog vi upp maktkampen, makten om hemmet. Vi tog upp kraften som gravida kvinnor får och som i vecka 25 definitivt är något vi män inte bör tampas med.

I den femte delen tog vi upp förberedelser till  faderskapet. Vi listade våraförberedleser i tre områden:
- Glöm det du trodde du visste om barn. Ta reda på allt, på riktigt:)
- Glöm ditt nuvanade liv, inget kommer någonsin bli som det en gång varit, det blir mycket bättre, men allt är upp till dig.
- Involvering är A och O. Du måste visa att du vill vara delaktig i hela processen, inte vänta på en inbjudan.

I den sista delen tänker jag inte säga så mycket mer än det jag precis gjort. När jag börjad skriva den här guiden sp var övertygad om att vi män var tvugna att lära oss allt som har med barn att göra, att vi inte fick det automatiskt. Jag tror fortfarande att vi har en massa att lära oss men att när vi väl beger oss in faderskapet så kommer mycket automatiskt, det betyder i sin tur inte att vi kan slappa och bara invänta automatiken. 
Ibland kan man få intrycket av att kvinnorna är gravida och att vi inte kliver in förrän efter födseln, vissa män verkar tror det också. Vår uppgift börjar samma sekund som graviditetstestet visar plus, då börjar den mentala resan och gör den inte det så kommer du ha väldiga problem och din kvinna har all jävla rätt att puckla på dig:)

Lycka till:)
-

Ja, det är dags för examensprovet, den kommer att postas här i kväll. Det har blvit fem delar hittills och dem kan du läsa här, om du missat dem:)

Om allt går som det ska ikväll med nattning för Isabella osv så kan du läsa sista delen mellan 19-20, känns lite sentimentalt att skriva sista delen, men den kommer nog att fortsätta i annan form här på bloggen:)

För tre år sen hade jag inte en tanke på barn eller att vara pappa, jag tror inte ens att jag fattade vad det innebar. Min syn på papparollen var nog ganska sne och bestod ganska mycket på korkade myter. Jag har hela tiden velat att bli pappa men aldrig förstått innebörden av vad den rollen egentligen innebär, men jag törs nog säga att jag har ganska bra koll på den nu. När man ska bli förälder blir man bombarderad med olika faktablad om vad du ska göra för att på bästa sätt förbereda dig men om sanningen ska fram så står det inte väldigt mycket som är anpasat till oss män och vad vår roll kommer bli.

När man tar ordet "förberedelse" i munnen med sin gravida andra halva så hamnar diskussionen ofta om inredning och inköp av diverse prylar, inte för att hon anser att det man egentligen behöver förbereda sig för är oviktigt utan för att det allt som oftast kommer per automatik för kvinnorna. Det känns som om judt den här delen byggs upp genteiskt under graviditeten, som om de exakt vet vad det ska ta sig för när barnet väl är fött, något som vi män inte riktigt får.

Jag skulle vilja dela upp våra förberedelser i tre delar:

- Glöm allt du tror du vet om barn. Glöm allt du tror du vet om faderskap. Du måste nolla dig själv och utgå från din egen situation. Kunskap är naturligtvis bra att ha men betyder nästintill ingenting när du väl står där med ditt barn i dina armar. Här gäller din magkänsla som kanske den viktigaste komponenten för dig i ditt faderskap.

- Är du orolig för att inte kunna festa med polarna? Är du orolig för att du inte ska ha samma frihet som du hade innan barnet? Grattis, du är ett steg närmare att bli en bra pappa. Det är bara att glömma det mesta som ditt liv bestått av tidigare. Inget kommer vara sig likt igen. När du väl står där med ditt barn i dina armar så kommer du värdesätta det miljoner gånger högre än en kväll med polarna som du antagligen inte minns et skvatt av, den kvällen kan du för övrigt nyttja då det är dags för svensexa förutsatt att du är redo för G-ordet:)

- Involvering. Det är kanske det bästa rådet man kan få för att förebereda sig för vad som väntar. Det är enormti viktigt för din framtida roll som pappa att du hänger med på allt som har med graviditeten att göra. Det är kanske inte så kul alla gånger men samtidigt är det vitigt eftersom du måste förstå att du redan är pappa långt innan förlossningen, det kanske är så att din sambo/fru/flickvän bär på barnet rent fysiskt, men mentalt är det lika mycket ditt ansvar som hennes att se till att du är "up to date"

Ett sista ord på vägen:
Var du livrädd eller hoppade du högt av glädje när du fick reda på att du skulle bli pappa för första gången?

Själv var jag livrädd, men jag tänkte så här:
Fatta vilken bra uppvärmning det här är för när min dotter som jag nu väntar kommer hem och säger att hon ska ha barn med någon liten slödderpojke som spelar trummor i något slitet punkband, helt plötsligt förbyttes rädslan till sjuk glädje;)

Avslutningsvis vill jag posta en kommentar jag fick:

"Lattefarsan, fan vad bögigt"

Det var väldans konstruktivt:)

Som pappa till en liten tjej som snart blir två år och sambo till en lite större tjej som snart blir 22 så är det här ett ämne som kommer upp dagligen, makten om hemmet.
Redan innan graviditeten är inledd är detta något som vi går igenom i familjen, vi tjafsar, bråkar, diskuterar och argumenterar med våra sambos. Den stora skillnaden mellan maktkampen innan och under graviditeten är ändå ganska stor.
Innan graviditeten finns det en ganska jämn kamp som utspelar sig, ibland vinner du bataljerna,a ldrig lätt men chansen finns där. Under graviditeten, speciellt efter vecka 25, så gynnas du av att vara en "toffel" eller en man utan vilja och amibition, åtminstone när det kommer till bråken.

Jag vet inte vad det är men när kvinnan blir gravid börjar det sakteliga växa en kraft inom henne som är omöjlig att stoppa. Hon har kontroll över det mesta, hon ger oss blicken och tonläget som vi inte kan motstå. När kraften vuxit sig stark nog (ungefär i vecka 25) så är det längre ingen idé att streta emot. I det här läget är det bästa rådet jag ge dig att bara göra allt hon säger, det finns ingen mening att slåss mot krafter vi inte förstår eller kan överträffa. Vissa jämnför det här med en adrenalinkick som vara i upp till 15 veckor i styrka.

I eftermiddag kommer del 5:)

För den som hängt med i min lilla guide för gravida pappor vet att hela den här serien fokuserar på attityder som vi män visar upp under våra kvinnors graviditeter (som också är våra graviditeter). Jag vet inte hur mycket jag bidrar till balanserad debatt men jag är övertygad om att vi alla vet om dessa beteenden, frågan är snarare hur många som vågar ta dem till ytan och kanske skaka familjlyckan lite?

Del tre handlar om rädsla, ett begrepp som får varje man att hacka tänder och springa mot närmsta nödutgång. Jag, precis som varenda man, är livrädd för att bli pappa. Med vetskapen från att vara pappa till Isabella har jag nu koll på vilka rädslor vi är mest rädda för. Begrepp som känslor, ansvar och oro får oss tappa andan. Problemet är egentligen inte att vi är rädda utan snarare att vi vägrar konfrontera rädslan som i slutändan får oss ta tvivelaktiga beslut, vilket resluterar i att alla förlorar. Vissa är så rädda så att istället för att ta ansvar för det barn vi väntar väljer att springa så långt ögat når.

Pappor som inte tar ansvar för sina barn gör det inte för att man inte vill vara pappa eller skiter i barnet, allt handlar i grunden om rädsla. Vissa är rädda för att behöva stå ansvariga för en annan människa och dess utveckling, andra är rädda att förlora delar av sitt liv som de trivs med och därmed smiter fårn ansvaret. Jag kan med ganska stor sannolikhet säga att det inte finns en enda pappa som fullständigt skiter i sina barn (så vida man inte är sociopat) men ofta ställer sig rädslan i vägen för oss att utveckal den positiva känslan som faderskap innebär.

Hur gör du då för att råda bot på detta, här följer mina tips:

Alla män är rädda för ordet rädsla, lyft upp det till ytan, tvinga din man att konfrontera tanken på rädsla. Det kommer ta hus i helvete när du försöker ta upp det första gången. Du kommer få höra nedvärdernade saker som saknar substans om dig själv, det är vår försvarsmekanism som talar, igonorera det. Du kommer få upprepa proceduren ett tag innan det fastnar i våra skalle men tids nog har du lcokat fram det och sen är det bara att bearbeta. Sanningen är att om du väl lyckas få din man att prata om detta så kan du sedan betrakta dig som konstnär, du är fri att forma din man efter dina egna behov.

Saker vi garanterat är rädda för:

• Känslor - Bara ordet får oss att vilja gömma oss
• Djupa samtal om faderskap - Du är galen att öppna ett smatal med detta ämne, vi kommer springa tills benen uppnår förlamning
• Ansvar - Också ett ord som vi har svårt att greppa

Ett annat råd på vägen är INTE belysa saker vi kan gå miste om nu när vi ska vara ansvarfulla pappor, det är inte direkt motiverande men ack så nödvändigt, jag vet. Mitt slutgilltiga råd är att hur svårt det än må vara och hur tungt det än känns så är det här något som alla män måste genomgå för att kunna vara bra pappor och för att inte föra vidare samma problematik till våra barn. Många män förstår detta på egen hand, andra kan vara lite trögare.

Mitt förra inlägg i den här serien var något av en succé med det undantaget att jag förorade en prenumerant på Bloglovin men det är smällar man får ta;)

Del 2 i den här serien handlar om de tre misstagen du inte bör begå som blivande pappa mot din gravida kvinna, men är samtidigt de tre misstagen du begår och som ofta (läs alltid) leder till fysiskt våld mot dig som man.

Att kvinnorna under sin graviditet får humörsvängningar är ingen hemlighet men på något sätt är vi alltid oförberedda när de inträffar och VARJE gång agerar vi lika korkat. Oftast handlar det om samma saker, att vi upplever att vi får bära det tunga lastet, ungefär samma syndrom som när vi män blir sjuka, då är vi döende:)

Så här kommer då tre saker som ALDRIG ska säga i ett gräl (eller ens på skämt) under graviditeten men som antagligen kommer sippa ut ändå:

- Älskling, har du gått upp i vikt? (vikt byts ofta ut till tjockis, knubbis, ja ni fattar)
Det här grabbar, förtjänar ett ordentligt kok stryk. Inte ens på skoj och jag har på skämt (naturligtvis) sagt detta till min sambo och jag letar fortfarande efter mitt nyckelben:) 

- Du kan väl hämta ditt eget godis, är vill inget jävla hotell det här.
Alltså, jag har personligen testat den här och du behöver ingen univeristetsutbildning för att fatta att du korkad om du ens tänker den här frågan tyst.

Den sista punkten är inge fras eller uttalande bara ett gott råd. Ibland kan det vara kul att retas men när det gäller gravida kvinnor bör du fundera fyra gånger för dig själv om det är värt att uppleva tre sekunders lycka för att i timmar (ibland dagar)  behöva försöka "make it up" på ett bra sätt, oftast eller alltid är svaret NEJ NEJ NEJ!!! Du vill inte reta upp en gravid kvinna i onödan, det är verkligen "A big no no"

Så efter att ha skrivit ner dessa punkter så är det inte svårt att förstå att mna uppfattas som en röv men man försöker ju vara än bättre männsika varje dag. Och grabbar, glöm inte att dessa arga, irriterande, krävande och missnöjda kvinnor faktiskt bär på våra söner och döttrar:)
 

Innan du läser detta ska jag informera dig om två saker: Jag är ingen expert och kan alltså inte belastas för ev. misslyckade försök att använda mina metoder och för guds skull, se det här med glimten i ögat;)

När man ska bli förälder för första gången så händer det mycket i ens liv, oftast vet man varken in eller ut och för kvinnorna är det många gånger mycket värre än för oss, det kan tyckas självklart men oftast glömms papparollen bort under graviditeten. Man glömmer gärna bort vi män faktiskt bär ett tungt lass under den senare delen av graviditeten.

Så här följer några enkla tips till alla blivande pappor:

Låt oss säga att ni sitter och tittar på en romantisk film i soffan, allt är mysigt och helt plötsligt vänder allt. Hon slänger ur sig, nästan gråtandes i högt tonläge, "Varför är inte du lika romantisk som Ben Affleck? Vad krävs för att du ska visa lite känslor?" sen springer hon ut från rummet.

Här har du två alternativ:
1. Du sträcker dig efter godisskålen och fortsätter titta på filmen och gissar att det blir bättre om hon får en stund själv
2. Du springer efter henne och tröstar henne, tar lite skit och lovar att jobba på din romantiska sida, allt för husfriden.

Väljer du altternativ 1 kan du räkna med att hon kommer slakta dig inför era gemensamma vänner först och främst för att du inte tröstade henne men kanske mest för att du nallade hennes godis på köpet, tro mig dem håller alltid räkningen på godisarna. Väljer du alternativ 2  så är du körd för resten av graviditeten för nästa gång hon känner att allt inte är okej för stunden så kommer du att behöva upprepa hela proceduren varje kväll.

Mitt tips:
När situationen uppstår handlar allt om snabba reaktioner, du måste handla snabbt för att överleva. Om hon snyftar, tänk på din lilla hundvalp som dog när du var fem eller din gamla mormor, gör allt för att skvätta fram en tår och gråt för allt var du är värd. Om du gråter mer än henne så kan hon omöjligt bli arg, hon glömmer snabbt bort din oromantiska sida  och du har övertaget, åtminstone den här kvällen. Men kom ihåg, hur sugen du än är på godis, så låt bli, dem har stenkoll på den där jävla skålen och det bråket vill du inte ens tänka på, jag lovar:)


Håll utkik efter nästa del under dagen:)