UPPDATERAD:

Jag har provisoriskt skappat denna sida för att kunna ladda upp mina filmer för att slippa Youtube:)

---

Jag laddade upp klippet på Youtube, allt verkade toppen och sen så står det att det var för låmgt för att laddas upp Youtube, va trött jag blir, vet något om man kan ladda upp klipp på något annat sätt än youtube?

...nu, men youtube är ju så fasansfullt segt så jag blir sittande här en stund.
Det hade varit kul att kunna göra en liten dokumentär om mitt liv som pappa, sambo och framför allt som Lattefarsa men nu blir det lite tråkigt, blir som att videoblogga men men, inget att göra åt. Hade man råd och möjlighet hade man ju gärna gått någon utbildning kring det här med videoredigering, det är roligt att spela in grejer, jag bryr mig inte så mycket om vem som ser/hör mina åsikter bara jag får säga hur jag känner, antar att många känslomänniskor kan relatera till det jag försker förmedla, kanske ka vara intressant för någon som känner mig eller någon kanske befinner sig i samma episod av sitt liv, med episod menar jag någon som funderingar mycket kring rollen som förälder.

Vad innebär egentligen rolllen som förälder?
Man bär ju ett ganska stort ansvar som förälder, det är ju slutligen vi som formar våra barn till det som dem slutligen blir, kanske inte fullständigt men ändå hur de utvecklas de första åren av sitt liv, för sen kommer ju andra influenser som dagis, skola och, ja slutligen är det väl samhället som formar våra barn. Med tanke på allt skit som man hör, läser och det man själv upplevt så känns väl inte det helt ulitimat, kan jag tycka.

Nu verkar det ha laddat klart, Sweet;)

Jag trodde att jag kunde det här med att klippa och klistra film, men jag kunde inte det så det får bli ett gäng med småfilmer istället och den första är klar nu, den heter "Lattefarsan - Ett nattligt inlägg"
Inte den bästa kvalitén, jag återspeglas som en tråkig person och...ja, dra era egna slutsatser, den kommer upp här alldeles snart;)

Oavsett vad ni tycker så vill jag höra det, jag vill veta varje tanke för vad är mer mänskligt än ärliga reaktioner? Tar gärna kritik så länge det inte är personangrepp:)
Alla kommentarer som inte är anonyma kommer publiceras:)

Ja, nu har filmatiseringen av "Lattefasran - Dokumnetären" inletts, första filmdagen är avslutad. Utan budget eller stjärnor i rollistan så försöker jag skapa en klassiker. Det är skitkul det här, man är ju en linslus av rang;)
Det blir en väldigt kort dokumentär och inte heller så underhållande, möjligen bara för mig, men vi får se hur det hela slutar;)

Jag har sållat bort bloggar som jag följer via Bloglovin, helt enkelt för att det inte håller att vara borta från bloggen i fyra timmar och ha 100 olästa blogginlägg så nu följer min absoluta favoriter:)

Japp, du läste helt rätt:)

Men det är inte som du tror men lite som du kanske tror ändå. Jag tittade på Baggegalan ikväll och blev lite inspirerad av killen som gjorde en dokumentär om sitt liv ur en deprision - med en mobiltelefon. Jag är ju inte deppad men jag blev ändå sugen på natt göra en dokumentär så jag ska göra en liten kortfilm ol livet som Lattefarsan, det lär inte nåt mästervek men en rolig grej och jag hoppas kunna få den klart till helgen, eller vi bestämmer det. På lördag är det premiär för "Lattefarsan - The naked truth", eller ja, det blir inte så mycket naket, inget alls faktiskt, så ni kan andas ut;)

Jag vet att min stalker från Gävle kommer bli tokig nu för han/hon älskar att klanka på mig och mina upptåg men du, up yours;)

Tills dess får ni hålla till godo med filmer på Isabella, som är minst lika bra;)

Jag blir så förbannad ibland.
Den här gången är det en pappa som gör mig väldigt förbannad. Jag tycker att han utnyttjar sin position som pappa och det läge han befinner sig i, allt för att få fler besökare till sin blogg på barnets bekostnad.
Visst vill man ha fler besökare men någonstans får man väl ändå dra gränsen, jag drar min gräns vid att utnyttja barn, jag vet inte vart den här pajasen drar sin gräns, men tydligen inte där.
Jag vägrar hänga ut honom med namn här men för helvete, jag fattar att du haft det tufft och att din situation inte är ultimat men allvarligt, jag hoppas att du fattar själv att det inte är okej.

Nog om det.

Nu är det söndag, eller ja, det har bilivit måndag och vecka 28 i vår graviditet och det märks. Irritationen är maximal och hennes ömkande får mig att längta efter en enklare tid men det är väl bara att bita ihop, det går väl över, någongång:)
Nu ska jag knyta mig, lev länge och lev väl;)

Ja, jag lade mig i sängen för att vila ögonen vid halv sju och vaknade vi halv elva. Nu har jag sutit uppe en stund och är dödstrött, jag ska titta på NCIS och sen hoppa hela vägen till sängen. Jag kom upp i 4400 steg idag, det var väl okej för en första dag kan jag tycka. I morgon blir det mycket blgg eftersom jag kommer så tidigt i säng:)

Jag fick order från min kära sambo att jag skulle vara i säng senast klockan två (för annars blir jag så svår att få upp, vilket har en del substans), nu är klockan 02:22 så det misslyckades jag med och jag har egentligen ingen bra förklaring till varför jag inte är i säng mer än att jag fipplat med bloggen (och misslyckats).

Jag har funderat lite kring nästa del i "guiden till gravida pappor" men fastnat lite, så har du något bra tips om vad jag ska ta upp så får du mer än gärna komma med ett förslag, tror att det måste finnas något som ni kvinnor har funderingar kring graviditeten som ni vill att vi män ska uppfatta, eller har jag helt fel?

Nej nu måste jag springa till sängs innan min sambo förstår att jag varit uppe för länge, man vill ju inte reta upp henne i onödan, speciellt inte nu eftersom jag nallat på hennes godislager (ajaj)

Jag gick och lade mig i går tidigt på morgonen och hade läst en massa mammabloggar om graviditet, något som jag verkligen gillar, människors berättelser och betraktelser kring detta med barn och tiden innan barnet föddes, men ju mer jag läser ju mindre hittar jag om vad killarna känner, tycker och tänker kring graviditeten och kanske framför allt det korkade vi pysslar med under tiden fram till graviditeten blir en fysisk liten varelse, där föddes idéen till "Guiden för Gravida Pappor". Tanken var att den här guiden kanske inte ska lära någon något nytt utan snarare bara vara en reflektion och jag hade inte väntat mig alla härliga kommentarer. Nu kommer jag naturligtvis fortätta skriva min lilla guide;)

Så om familjen är en överlägsen etta i mitt liv så är hockeyn en god två och idag får en hockeyfjant som mig orgasm;)
Jag har precis tittat på bronsmatchen mellan Ryssland och Slovakien och snart börjar finalen i JVM mellan Sverige och Kanada. Det ska vi ladda för nu, heja Sverige:)

Kul att jag fått tillbaka min prenumerant som jag förlorade under dagen, kan ju iofs ett nytt fan och då blir jag ju väldans glad också:)

Sköt om er nu alla sköna så hörs vi i morgon;)

Jag har precis klivit ur duschen efter ett jätte gräl med Camilla. Det var ganska väntat eftersom jag absolut inte är en trevlig typ utan cigaretterna, men jag försöker ett tag till med förhoppning om att det blir bättre.
Det ser ut som att jag får ge upp den där drömmen om att få vara hemmapappa och ge mig ut i 60 timmars veckor igen, börjar redan på måndag eftermiddag med första passet. Om jag fick bestämma skulle jag stanna hemma med Isabella men nu går inte det och då får jag arbeta istället, eftersom Camilla inte kan. Jag har egentligen inget emot det men det är mentalt jobbigt att veta att man förlorar massa timmar med sina barn. Hur som helst så verkar det vara en bra arbetsplats och även om det är försäljning så  vet jag att jag åtminstone kan det och att ingen kan ifrågasätta mig inom det.

Nu ska jag titta på "The MC Hammer story" på TV 400. Insåg precis att Sverige spelar samtidigt som det är körslaget i morgon, undrar hur jag övertalar Camilla att jag vill titta på hockeyn?
Det får bli morgondagens problem:)

Nu är jag trött, röksugen och sliten. Nu ska jag snart sova. Jag och Camilla har precis tittat på U.S Marshall på 6:an, jag tyckte den var helt okej men som vanligt så blir Camilla less när det är en halvtimme kvar, så här sitter jag ensam igen. Jag låter bra mycket mer melodramatisk än verkligheten men vad gör man?

Nu har årets första dag passerat och den har varit uttömmande på så måmga plan, men jag ska lägga mig i tid i kväll så man får en god natts sömn och orkar med livet i morgon:)

Jag är väldigt imponerad av kvinnor som tar sig fram i ett ganska mansdominerat samhälle, jag tycker det är coolt, kanske för att jag innerst inne är en kvinna eller för att jag inte tål stora delar av den testosteronpumpade samhället, välj själv. Vad föranleder detta då?
Jo, jag satt precis och tittade på SVT och Dolly Parton-konserten som rullat mest hela kvällen. Jag blir imponerad för att hon under så lång tid varit medveten om vad som säljer, en underbar röst (skulle kunna rimma här men jag avstår) och ett par silikonimplantat. Det vore rent av korkat att påstå att Partons talang inte hade spelat någon roll men det vore också dumt att påstå att hennes bröst inte har en del i framgången, oavsett vilket så är det en smart kvinna, hon var den första, någon gång på 60-talet som fattade att stora bröst funkar på män. Hon opererade sig och resultatet av det ingreppet plus hennes fantatsiska förmåga att skriva hits som "I will always love you" och "9 to 5" har resulterat i lång karriär som bara blir bättre och bättre ju äldre hon blir. Av den här anledningen blir jag vansinnig när Blondinbella av alla jämförs med den intelligens Dolyy hade på 60-talet. Det finns inget i det BB gör som ingen av oss ksulle klara, vi gör det ju dagligen, med skillnaden att vi skriver intressanta bloggar, men att påstå att alla kan göra det Dolly Parton är en kraftig överdrift.

I mina ögon är BB en hemsk person eftersom hon inte verkar fatta att det kanske bara är en blogg för henne som inbrigar en inkomst men för vissa (ganska många) tonåringar (både killar och tjejer) så är hennes blogg en jävla bibel, dvs att det som hon skriver blir någon typ av sanning för dess läsare och det gör mig orolig. Jag vet inte om jag vill se fler, främst tjejer då, som utvecklas till kopior av åkomman Blondinbella.

Hur lyckas man börja skriva en hyllning till fantastiska Dolly Parton för att sedan ägna 70% av inlägget till Blondinbella, ni ser hon är fullständigt kvävande. 

Hur kunde Timo åka ut, den enda med riktig känsla tillsammans med Hanna. Båda mina hatobjekt Nanne och Lagaylia är kvar, inte bra. Jag håller nu på Hanna, tror jag. Nu ska jag dricka en massa innan jag ska ta och sova, öev väl mina vänner:)

...ja snön, alltså:) Ja, all snö har nästan smält bort och jag tror inte den kommer tillbaka till nyår heller, men jag vet inte om det göt någon skillnad om den likväl ska töa bort?
Så nu återstår ca 35 dagar och 21 timmar kvar av min hungerstrejk för barnens rättigheter och än så länge går det bra, Jag hungerstrejkade för mänskliga rättigheter för ca 6 år sen och det gick bra, jag gick ner 19,5 kg på 28 dagar och samtidigt så gjorde man en god sak, den gången bodde vi i ett stort militärtält på Söder, sthlm. Jag tror inte det ska bli något problem att fixa det här, men det är konstigt att jag inte minns att jag var hungrig en enda gång från senaste gången:)

Man kan tycka att det är en rätt banal grej att hungerstrejka för barnens rättigheter hemma för det lär väl inte göra nån skillnad, eller?
Jag tror inte att någon som sysslar med dessa frågor kommer röra en fena men det handlar mer om att slå ett slag för ämnet, det är förjävligt att vi lever i Sverige år 2008, snart 2009 och att barn tvingas fara illa dagligen. Det kan mycket väl vara så att vuxna inte kommer ta någon notis av detta men jag försöker ändå.

Den första veckan blir kämpig, blir som en avgiftning för kroppen. Men de ska vi nog reda ut. Nä, nu ska jag kila vidare här.

Jaha ja, då har man kolat in första avsnittet av Körslaget också. Mina favoriter är Team Timo och Team Magnus, nog för att hjärtat slår för mina hemtrakter Sundsvall också, även om jag har lite svårt för La Gaylia, tycker "översjunger" allt men hon har ju verkligen råd med det. Jag hoppas den lilla pingvinen åker ut, dvs Nanne. Man kan inte komma i från att hennes rörelsemönster påminner om en pingvin, visserligen en pingvin på PCP eller nåt.

Jag har suttit brevid Isabella idag när hon skulle sova. Det var som när hon var liten. Jag strök henne på näsan och hon somande in som hon gjorde när hon var liten, med den lilla skillnaden att hon inte kunde sova utan att man spelade eller sjöng Umbrella med Rihanna.

Nu ska jag jobba vidare tills hockeyn, har bara 1 timme och 34 minuter innan hungerstrejken slår till:)

Så nu har vi lirat bingolotto, det blev lite vinst iaf, vi (eller Camilla) vann två Sverigelotter, det är ju inte fy skam de;)

Men det är inte det som det här inlägget ska handla om utan mitt förflutna, vilket är lika trist att skriva om men det gör mig förbannad, eller snarare när okända människor kommenterar och låtsas veta ALLT om mig. Denna gång var det signaturen "Lisa" som kommenterade och hon menade att jag ska bära ansvar för Maria, som jag levde med för tre år sen, som nu uppenbarligen är hemlös, eller bor på gatan som "Lisa" utttryckte det. "Lisa" tycker att "det är äckligt att jag publicerar bilder på min familj" och att jag ska ta ansvar för Maria. Men "Lisa" jag ska ta och berätta ett par saker för dig.

Maria är 32 år och fyller 33 nästa år, att hon är oförmögen att att skaffa sig ett boende för sig och sina tre barn är beklagligt men jag kan inte på något sätt ta ansvar för vad en människa gör eller inte gör tre år efter att vi avslutat realtionen, jag vill poängtera att det var Maria som lämnade mig och inte som du hävdar att jag skulle ha lämnat henne. Det faktum att jag har ett nytt liv svider säkert i hennes ögon men det är inget jag tar notis av. Maria är dessutom fantasifull kvinna som har svårt att skilja på fantasi och verklighet, att jag skulle ha slagit henne är ju befängt, allra helst eftersom jag jobbat med just mäns våld mot kvinnor i nära 10 år. Om du nu undrar varför jag inte publicerat din kommentar så beror det på min policy att inte publicera anonyma kommentarer utan kontaktmail.

Visserligen har jag gjort mycket skit i mina dagar och jag lär få leva med den skiten i resten av mitt liv, men jag vägrar leva med att idioter sitter och hittar på värre saker om mitt förflutna än det som är sanningen och aldrig någonsin kan jag accpetera ett ex beskyller mig för sina egna misslyckanden, men eftersom Maria tycks ha hittat min blogg passar jag på att skicka en hälsning: God jul och gott nytt år, vi är över sedan länge och de vore kanske dags för dig att accpetera det, i mina ögon är du borta sedan länge. Jag lever med Camilla och det finns inget du kan säga, göra eller påstå för att förändra det....

Ja, nu är det kväll och jag är allmänt trött. Pappa ringde nyss och läxade upp mig angående min julhälsning från igår, så på hans begäran är nu det inlägget borttaget, mot min egen vilja ska jag tillstå. Jag hade inga som helst problem med att mina syskon och dess respektive får reda på vad jag tycker om dem, är sanningar de vill ha så... men i julstämningens anda så läger jag ner stridsyxan - temporärt... Nu ska vi bara avnjuta vår falukorv på julbordet, de blir trevligt..

God natt på er;)