Hippo har pratat om dåligt samvete idag mest hela tiden och jag har försökt intala mig om att jag inte behöver ha det men nu på kvällskvisten så känns det som om mina övertalningsförsök inte ens funkar på mig själv, men vad gör man?
Survivng is all that counts, right?

Jag menar att man inte alltid gör allt rätt men man måste göra det som gynnar familjen bäst och jag anser att jag gjort precis det, åtminstone för stunden. Men va fan gör det om hundra år?
Inte ett skit..

Det är det här med julen som gör mig deprimerad och vem fan vill ens titta på julkalendern om det är sånt här väder?
Yrar jag? Kan bero på att det är just så jag känner, känns som att allt som kändes bra och roligt "igår" känns ansträngande och ångestframkallande idag.
Hela den här årstiden är materialismen i sitt essä, det är väl knappast någon årstid som vi "måste" spendera mer pengar under, finanskris eller ej, så kommer vi att slå rekord för julhandeln i år och det är väl inte så jävla konstigt i fall barnen blir just materialistiska så som vi håsar om jul och julhandel. Oj vad det kändes skönt att få skriva av sig lite ilska, nu kan man återgå till att låtsas att allt är frid och fröjd igen... Snacka om hycklare man är egentligen, nå väl... Nu ska hycklaren sova, Motala i morgon va det verkar...