Jag har känt mig ganska deppad på sistone, inte på dagen eller så men när de blir tyst på kvällen. Det mesta handlar om att jag gett upp så mycket i mitt liv, enda från femtonårs åldern har det sett ut så här och på sätt och vis ångrar jag inte något av det men på ett annat sätt, ett mycket mer komplext sätt, ångrar jag allt.

Det som gör det hela komplext att komprimera eller bearbeta är att det finns en gemensam nämnare för att det blivit som det är... och den personen är jag själv.  Jag skulle kunna göra em topp 100-lista över saker jag ångrat de tio senaste åren och då skulle jag änd¨inte ta mede banala saker som att jag ångrar att jag började röka, att jag sa upp mig från mitt bästa jobb eller att jag gav upp min största dröm. Det som är knepigt är väl att jag bara känner så här på kvällen/natten...

Nåja, de blir tidigt ikväll, god natt