Jag har suttit och tittat på "Dansbandskampen" på SVT och säga vad man vill men SVT vet vad underhållning är, enligt mig.
Tanken var att jag och Camilla skulle tittat tillsammans men hon tappade mina toast på golvet och jag tyckte det var roligt, det tyckte inte hon och började gråta. Jag tyckte då att det var en ganska löjlig sak att gråta över och då sprang hon inte till sovrummet och jag har inte sett till henne sedan dess.

Jag kan konstatera att vi aldrig hade dessa gräl innan hon blev gravid, men å andra sidan väntade vi inte barn förut. Jag längtar verkligen efter att detta barn ska komma till världen och att Camilla ska kunna bli sig själv igen för just nu, och det säger hon själv också, så spelar hennes hormoner henne ett spratt.

Nu ska jag dricka kaffe och spela PS2 innan jag siktar in mig på min egen säng, som jag för övrigt saknat i natt trots att jag sov en stock.