Ja men då var man hemma igen och känner mig lite besviken, faktiskt. Jag trodde att det skulle bli roligare idag på KBT eftersom vi lärt känna några föräldrar men det kändes verkligen inte så, snarare tvärtom.
Det som kändes så positivt i måndags kändes helt plötsligt som bortblåst men jag känner samtidigt att jag inte orkar lägga ner mer energi på det idag.
Jag har en genuin vilja att se till att Isabella får de bästa möjligheterna att utvecklas och om det innebär att jag måste vara påträngande och jobbig gentemot människor, då får det vara så.

Jag vet inte vad vi ska göra idag, både jag och Camilla verkar vara allmänt utslitna efter den senaste tidens känslomässiga berg -och dalbana. Jag har seminarium i Mjölby hela dagen i morgon så jag känner att jag måste vila och ta det lungt idag, har noll energi att göra något alls.