Idag har jag varit borta hela dagen på ett väldigt intressant seminarium om "Mäns våld mot kvinnor och barn" och man kan väl säga att kvalitéen har varierat ganska mycket.
Först skulle vi se en film under "Vexator" som beskriver ett förhållande i övergepp som vi tyvärr bara fick se halva av eftersom filmen slutade fungera. Efter detta fick jag lyssna till Tina Olby från kvinnojouren i Motala, den föreläsningen har jag hört en gång tidigare och redan nu kändes den tjatig.
Efter det tog Nea Mellberg, forskare från Umeå Universitet vid, hon forskar om Mäns våld mot kvinnor och barn i nära relationer. Den föreläsningen var intressant men på tok för mycket fakta för att man skulle kunna in alltihopa, för min del iaf. Hennes forskning har grundat sig i intervjuer med utsatta kvinnor och arbetet var uppbyggt på ett väldigt intressant sätt. Bara under förra året dog 17 kvinnor i nära relationer till följd av mäns våld.

Efter detta väntade en väldigt efterlängtad lunch som tog 40 minuter att köa till och 5 minuter att äta, en fadäs som jag inte vill gå in mer på. Efter lunch väntade dagens höjdpunkt. Lotta Molander från Kvinnornas Hus i Stockholm (Kvinnojouren i Stockholm) som på ett lättsamt pratade om aspekten som riktar sig till hur barn upplever mäns våld mot sina mammor. Hon berättade också om socialtjänstens fadäser i Stockholm, exempelvis att de en gång åtminstone tvingat en kvinna och hennes våldtäksman träffas för samtal om föräldraskap. Hon berättade också att varje gång hon låter arg eller fräck så är det hennes alterego "Siv" som tagit över.

Man kan också tillägga att vi i Män för kvinnofrid i en del lägen inte delar Kvinnojourens arbetsmetoder eller deras sätt att attackera den problematik vi jobbar med, för det får vi inte glömma, kvinnojouren och vår organisation jobbar för samma mål. Det är emellertid en helt annan diskussion.

  Läs även andra bloggares åsikter om Mäns våld mot kvinnor och barn, Lotta Molinder, Nea Mellberg, Mjölby, Motala, Vadstena, Socialförvaltningen, Tina Olby,