Så nu är vi hemkomna från Mantorp och allmänt trötta. Det är alltid en jävla jobb att ta sig dit och ta sig hem, men vi har alltid lika trevligt. Denna gången var det dock lite annorlunda efterom jag inte äter och som vanligt var de lastat med berg av fika.
Det är lät att förklara för vänner osv att man inte äter, men 80+ tant/gubbe tar det som en personlig förolämpning om man säger nej till fika, så som kompensation så skicka dem med en Jysk-påse med gott som jag ska trycka i mig när jag börjar äta igen.

Som vanligt fick vi stryk av Henry (Camillas morfar) i Chicago, tänk att han inte hade spelat det här en enda gång för någon månad sen. Naturligsvis packad Ingrid med en massa bröte vi inte behöver men vi har dock märkt att det är lättare att ta grejerna än att försöka ta sig ur den diskussionen som vänner:)

Nu ska jag bara andas, njuta av att vara rökfri och greja:)