Varje år gör man samma misstag, man är väldans optimistisk på nyårsafton så blir man bara besviken sen, men lär man sig till året därpå? Knappast, men det är lite charmigt också.
Förra nyår lovade jag att jag skulle sluta röka så jag tror att jag kör på det i år igen, för nu VILL jag verkligen sluta. Det har blivit en drog på allvar och jag vill inte dö i lungcancer utan leva för mina barn, så nu får det vara nog. Det kommer särkerligen inte funka men jag kan ju gärna inte sluta försöka.

Mitt andra löfte som jag KOMMER hålla är mitt löfte till Camilla och Isabella (snart bebis också) att vara en bättre sambo och pappa. Jag ska försöka finnas där för er mer än jag gjort i år, kanske har de blivit lite bättre i slutet av året men inte tillräckligt bra. Detta är mitt viktigaste löfte.

Mitt tredje löfte blir att göra allt jag kan för att bli VÄRLDENS BÄSTA PAPPABLOGGARE, det är steg ett till WORLD DOMINATION ;)

 

Jag tror att vi har haft lite tur med Isabella, för henne kan man ha med på allt. Exempelvis när man diskar eller lagar mat, hon sitter snällt på diskbänken och bara softar;)

Här var det livat värre. Camilla skriker och gormar här för att hon tycker att jag lägger för mycket tid på bloggen och för lite tid på henne men ärligt talat så orkar jag inte med henne och hennes attityd just nu. Inget är någonsin bra, det är bara gnäll och ärligt talat tycker jag att hon måste skärpa till sig.

Men jag är fan inte mycket bättre, så jag kanske skulle ta och koncentrera mig på att ta tag i saker istället för att gnälla på min gravida sambo, ja jag tror att gör så.

Idag blir nog en ganska meningslös dag, inget speciellt är på gång, jag ska ta med Isabella till lekparken innan det blir mörkt så att hon får gunga lite, och vem vet, kanske träffa lite andra barn:)

...på motiomera.se för att jag har bestämt mig att fortsätta gå ner i vikt efter de hör 30+ dagar passerat, för 199:- får man 3 månaders medlemskap, en tidning för inspiration och en stegräknare, värsta nyårslöftet. Jag har faktiskt aldrig hållt ett nyårslöfte så vi får väl se vad detta kan mynna ut i.

Jag och Isabella har precis kommit hem efter en skönt liten promenix, vi gick ner till lekparken men hon ville inte leka där. Det hade ju hunnit bli skymmning och jag tror, men har ingen aning, att Isabella är lite mörkrädd. Det har hon ärvt av sin mamma som också är rädd för mörkret, åtminstine utomhus vad jag förstår. Att få henne gå till affären efter att blvit mörkt är som att få med en flygrädd till Arlanda, eller något i den stilen.

Nu ska jag sätta i gång med maten, Isabella är hungrig, hon går och vaktar kylskåpet och snart kommer väl mamma hem också. Jag tror att det blir en glamorös variant av fiskpinnar på en risbädd eller nåt. Det är skitsvårt att göra mat utan att kunna smaka av den men Camilla säger att det smakar bra och Isabella äter ju som ett djur:)

Ang. mitt tidigare inlägg om Sveriges sämsta blogg så anser Blondinbella nu som taelsperson för seriösa bloggare, läs mer här, man slutar aldrig att förvånas av denne människas snea självbild. Oftast är det så att om man har en skev bild av sig själv så är det för man ser ner på sig själv. Blondinbella lider inte av det, hon ser upp till sig själv och verkar inte förstå att hon bara är en liten docka, så fort trenden vänder så kommer dessa som förlitar sig på människors osäkerhet att blåsa bort snabbare än kvickt:)

Det var inte alls meningen, jag skulle ju bara kolla i fall kudden var lika mjuk och skön som jag mindes den, sen somnde jag och vakande nu, en timme senasre. Jag väcktes av en arg Camilla (som får en väldigt irriterande röst, likt en gammal mattant som tvingade i oss sallad i lågstadiet) so skrek "jag går nu bara så du vet" och stände dörren och sen dess har jag och ISabella inte sett eller henne:) Hon sitter nu på bussen på väg till Motala för att göra ett besök på MVC. Isabella sitter i köket och fikar pepparkakor medens jag zippar ljumet kaffe framför datorn.

Jag ska strax fortsätta städningen och sen klär vi på oss för att gå ut och leka i lekparken, om vi hinner det idag. Det var inte så många, faktiskt ingen alls, som hade röstat på Sveriges sämsta blogg, kanske var jag lite väl grov där men jag hatar verkligen dessa bloggar, känns så meningslöst att läsa dessa bloggar. Består bara av skvaller, mode och annat skit som ingen människa mår bra av. Sen är det klart att det är lite frusterande att se att man har 9 fans på Bloglovin och Blondinbella har över 10.000, men vem sa att livet var rättvisst.

Nej nu kallar dammsugaren på mig, vi hörs:)

Ja, just det, kudden var lika mjuk och skön som jag mindes den:) 

...till mina tjejer, dag bjuder jag på spaghetti och köttfärsås;)

Jag bifogar lite bilder från morgonen också, förutom bilderna på Isabella och min älskade Camilla så är det bilder från bebisens rum som vi målat och lagt en ny Nalle Puh-bård;)

När man glider runt bland bloggar och tittar på tv så kryllar det av årskrönikor och jag tänkte inte vara sämre jag. Mitt liv har de senaste året förändrats en del, jag vet inte om man kan kalla det för att man slutligen blivit vuxen eller vad det handlar om men jag tror att förändringen är till det bättre, så här kommer min krönika, månad för månad, som jag själv minns det.

Januari - April
Jag bestämmer mig att göra mig av med det hotell som jag och Camilla tog över i september året innan. Camilla flyttar tillbaka till Östergötland och jag blir kvar för att reda upp alla saker innan kosan ska styras mot Östergötland. jag insåg att jag inte är gjord av samma materialsom mina egna föräldrar som orkade jobba 18 timmar varje dag och även ha en familj på sidan. Jag vill spendera mer tid med familjen och jobba mindre.
Jag fortsätter jobba med hotellet men det är sjunkande besöksantal och jag slår igen portarna. Jag sitter hemma mest och saknar min egen familj son nu bor i Mjölby. Jag enagerar mig mer politiskt för att inte deppa ihop fullständigt. Att vara i från sin familj så här länge är jobbigt, jobbigt.
Mamma fyller 60 år och hon väljer att inte fira den, lite bevikelse men hon får en resa till Spanien av mina syskon och min idé och handpenning för en sparesa går om intet. Pappa åker till Umeå för att genomföra ett ingrepp på universitets sjukhuset, hans hjärta blir sämre sämre men ingreppet verkar funka bra, han börjar må bättre.
 4/4, äntligen får jag se min dotter och min älskade sambo igen. Nu bor i i mjölby men vill flytta till en större lägenhet och inoffciellt börjar letandet. Jag har olika ströjobb för att hålla oss på ytan.

Maj - Augusti
Sommaren börjar närma sig och vi njuter av sommaren i lilla Mjölby med små instick i Linköping. Vi gör inte så mycket under sommaren utan spenderar den tillsammans och bar försöker bygga på vår familj. I juni fyller Isabella  år och vi firar den tillsammans med Isabellas farfar, låtsasfarmor, gammel farfar, gammel farmor, Farbror Oskar och en härlig tårta, Isabella mår prima. I Juli fyller Camilla 21 år och vi firar den på samma ställe som Isabellas födelsedag. I Augusti börjar grejer hända, vi får reda på att vi är gravida, jag fyller 26 år och vi hittar en lägenhet att flytta till.

September - December
När vi flyttade från Västernorrland där vi hade hotellet så flyttar vi lätt, vi tar inte med oss möbler vilket underlättar flytten till Skänninge, där vi nu bor. Flytten går den 15 spetember och under hela hlsten köper vi upp ett nytt hem som är vårat tillsammans. Jag får kompensation som jag gått miste om och vi köper ny dator. Vi gör om den nya bebisens rum, målar om och lägger snygg nalle puh-bård i rummet. Köper ny säng och vagn till bebisen. Nu känns det som om vi är en riktig familj. Jag får kontakt med mina föräldrar och vi spenderar en vecka hos dem i Västernorrland. Mycket uppskattat från båda håll. Vi firar vår första jul ihop och förhoppningsvis ett nytt år också och vi väntar med spänning på bebisen som förväntas den 12 april.

Slutsats
Året har vari omvälvande på många sätt och även om de första fyra månderna var extra tunga så känns som om vi äntligen hittat egan rutiner, lärt oss fira och tillsammans och infört nya traditioner. Jag vet att årskrönikan inte är mycket att hänga i julgranen men jag minns inte mer:)

Vi började precis att titta på Mamma Mia men vi kände efter tio minuter att det inte var nån filmkväll idag. Camilla har brett ut sig i soffan och tittar på Erik & Mackan på sexan, hon verkar tycka att dem är bra, jag vet inte om jag riktigt gillar det. Idag har vi (jag och Isabella) varit ute och lekt i lekparken, handlat lite, städat lite, lagat mat åt mamma och Isabella. Jag känner mig trött och sliten just nu, men energin kommer och går så om tjugo minuter är jag nog på G igen:)

Jag laddar för hockeyn i natt. Jag ska inte jobba för än 2 januari och börjar redan ladda för nattrytmen känner jag.
Tydligen finns det redan bra communities så då är det ju dumt att göra något sånt, tack för alla bra tips, dem ska jag kolla upp sen. Jag har för mig att mellandgarna verkligen var tv-dagar förr men så verkar det inte vara längre eller är det så att man bara glorifierar sin egen barndom? Antagligen ser det likadant ut som det gjorde bara förr men hjärnan tycks bara spara minnen som är positiva om julen, men det är ju bara positivt.

Jag en person bor i Gävle-trakten som följer min blogg och lämnar anonyma kommentarer, den personen verkar vara lite av en stalker för denna person verkar veta allt om mig, framför allt det jag misslyckats med men verkar fortfarande inte att jag vägrar publicera elaka och kränkande kommentarer.

Ni får må väl alla underbara som kommenterar mina konstiga inlägg;)

Efter Camillas och mitt meningsutbyte så klädde jag på Isabella och tog med henne till lekparken, tyvärr så satt minneskortet till kameran i datorn så jag kunde bara knäppa ett fåtal bilder, men fina blev dem;) Att Isabella äntligen fattat tycke för att gunga gör mig skit lycklig och nöjd eftersom jag tyckt att hon ska gunga trots att hon blivit lite ledsen:)

Alltså Camilla blev jätteupprörd över att jag sa att hon inte ska ligga i soffan och titta på tv om hon mår illa, då ska hon ligga i sängen istället för att dra ner enrgin för oss andra. Orkar hon inte städa upp efter sig själv och jag tvingas göra det för att jag inte vill leva i en svinstia så tycker jag inte att det är ok att man sitter och tittar på tv...har jag fel?

Nu fick jag göra alla sysslor ändå, vilket iofs inte stör mig men jag tycker heller inte att det är ok att göra som hon gjorde, feedback?

Oj vad jag so v länge då *skäms*. Jag vaknade av att Camilla prtade i högt tonläge och att Isabella stod och "bitchslappade" mig i ansiktet, det var tecken nog gör att jag skulle kliva upp:)
Idag blir det inte många knop mer än lite promenix med Isabella (och kanske Camilla om hon orkar) och sen en massa lekar med Isabella. Läste att någon som kommenterat mig skulle på hockey idag, jag är väldigt avundsjuk, jag får helt enkelt vänta tills i natt när Sverige spelar mot Slovakien, mot finnarna (haha Daniel;) gick det ju jättebra.

Ett snabbt inlägg medens lotto snurrar. Jag måste säga att artister som Nanne och La Gaylia gör bort sig fullständigt, jag hoppas nog ändå att Lagaylia åker, men vi får se. Jag älskar Team Timo, han är så spontan och härlig, inget är på låtsas utan helt äkta.
Jag älskar karln:)

Jag återkommer innan kvällen blir natt:)

Jag är verkligen inte killen som lägger mig vid nio en lördagskväll men nu är det närapå måste jag säga. Isabella vill verkligen inte sova, hon ligger visserligen i sängen och är relativt tyst men sova, icke. Jag vet inte om det har med bristen på mat att göra men än så länge så har jag varit utan mat i snart 20 timmar, det är ju som att skippa frukosten och glömma lunchlådan hemma när man jobbar och det har ju hänt otaliga gånger så jag tror inte att det ska vara det som är problemet. Jag har ju dessutom bara städat, lagat mat och tvättat idag, inget som borde klämma ut krämmen ur en, eller?

NU blir det ju fortsättningen på gårdagens "Körslaget", mina favortiter är Hanna, Timo och Magnus. Skicka hem Nanne eller La Gaylia, helst båda om det går:)
Nu ska jag ta mig en kopp kaffe och fundera på om jag har alla hästar hemma;)

Nu ska vi ut och promenera för en stund, känner jag Camilla så blir den inte särskilt lång, jag tror att hon utvecklat en allergi för frisk luft men jag är inte helt säker. Jag är super peppad för att fixa det här med hungerstrejken nu, tror att det kommer gå vägen och alla härliga kommentarer är verkligen inspirerande.

Man får leka lite mellan tvätten, maten och städningen;)

I väntan på att tvätten ska bli klar har jag förberett lunchen åt Camilla och Isabella, det blir stekt potatis och korv för damerna, tror att det ska bli gott:) Jag har suttit och tittat på Tropic Thunder och jag är lite besviken hittills. Jag har dragit ut på att titta på den men jag tror att mina förväntningar var lite högt ställda.
Idag ska jag ta med Isabella ut en sväng, kanske går en sväng till lekparken eller kanske bara en liten promenix, vi får se. Nu hägrar dock tvättstugan igen:)

Bild 1: Jag stylade Isabellas hår i morse, vad tycks?
Bild 2: Jag är inte helt säker på isabella uppskattade stylingen :)
Bild 3: MIn vackra sambo som inte gillar att bli fotograferad
Bild 4: Jag försöker undvika att få med min trippelhaka på bild, därför ser jag ut som jag gör:)
Bild 5: Isabella vill inte sova middag, men revanchen är ljuvlig;)
Bild 6: Isabella tycker att det är kul att smula sönder sin madrass, jag håller inte med alls
Bild 7: Jag kan laga mat, vilket jag gör gärna och ofta som ni säkert ser i profil
Bild 8: Isabella leker med en av sina många julklappar
Bild 9: Här är min revanch, så underbart, idag vann jag men vinner i morgon?
Bild 10: Jag gillar att dammsuga, är liksom bara jag och sugaren;)

Jag hade tänkt skriva om det här igår, för jag tänte på det hela kvällen men istället snöade jag in på annat så jag tar det nu istället:)
Tänk om man kunde få betalt för den smörja som man skriver här, typ som en manlig Blondinbella fast man skrev om vettiga saker som att vara pappa, sin älskade barn och allt tokeri som man upplever. Jag skulle kunna kalla mig Blondinbollen (för att jag färgat hår) eller kanske "rundapappan", jag vet inte:)
Hur som helst vore dte toppen, tänk att få vara hemma med barnen, städa, byta blöjor, laga mat...

Vänta nu, jag tror att jag är en kvinna fast i en mans kropp eller kanske älskar jag bara att få vara hemmapappa?
Camilla sitter (ligger?) i soffan och tittar på "Jims värld" och väntar på att Pippi Långstrump ska börja, vi har lite förkärlek för Astrid Lindgrens berättelser i den här familjen.

Jag ska påbörja lunchen nu och ladda för Junior-VM i hockey som börjar idag med en klassiker Sverige - Finland. Idag ska jag också hinna knäppa lite bilder på familjen också:)

Så nu har det lugnat ner sig här och bara jag är vaken. Isabella somnade nästan på studs när vi kom hem, en tung dag för  lilltjejen med en massa spring, mat och fika, känns som man får köra lite avgiftning efter jul här, gäller nog hela familjen. Det får bli ett slut på allt gotta, en annan har "växt" ur alla vettiga kläder nu, endast mjukisarna funkar nu mer:)
Camilla har varit full av energi idag vilket har varit en fröjd, de dagarna är inte allt för många så man får ta till vara på de som finns, men hon har varit otroligt strong under hela graviditeten trots illamående och övriga smärtor.

Det är skönt att ha några timmar i ensamhet så här på kvällen, det blir en skön stubd av erftertanke och en stund att uppskatta hur j-la bra man egentligen har det. Nu när jag suttit en stund och tänkt för mig själv så slår det mig att jag ska bli pappa om ca 4½ månad, inte all länge kvar nu. Jag är livrädd, svettas och generellt orolig. Med Isabella har man liksom inte tänkt efter så mycket utan de mesta har fallit på plats och det har varit väldigt enkelt men visst har vi begått en del misstag, och synnerhet jag själv. De misstag vi begått vill man naturligtvis inte begå en gång till och det får en att fundera på vad det finns för andra grejer man kan komma att göra med nästa bebis som rikserar att bli fel. Alla säger att man "inte ska oroa sig" och att man lär sig eftersom, men det får mig att känna att Isabella varit ett försöksbarn och det är verkligen inte okej, eller ens nära sanningen.

Jag har laddat upp ett klipp från You Tube med Lasse Berghagen. Inte för att jag har en sjuk fanatism för Lasse Berghagen, åtminstone inte bara därför, utan för att de påminner om en mindre komplicerad tid. Bara för någon månad sen slog det mig, fan jag fyller 27 år kommande sommar. Det finns fan inget utrymme för att göra bort sig längre occh springa till föräldrarna som man alltid gjort, så de senaste veckorna har jag försökte agera lite mer vuxet, kanske sent men hellre sent aldrig. För gudarna vet att jag har varit struligare än vad ord kan förklara men aldrig någonsin har exempelvis min pappa tappat sin tro till mig. En sån förälder vill jag nog bli, oavsett hur "messed up" mitt barn kan komma att bli så vill jag hellre vara den godtrogne fadern än den där gubben som gör sökningar på nätet för att påvisa att min son nu ljugit för mig. Jag tror inte ett barn eller en tonåring lär sig något annat än förakt med ett beteende som hela tiden vill sätta dit en. Jag kan ha hur fel som helst men det var knappast den attityden som fick mig att åtminstone försöka rycka upp mig, min väckning blev tryggheten att det är ok all fela om man ändå försöker sitt bästa. Jag vet bara att jag har en massa hat och förakt för människor som försökt att sätta dit mig (vi pratar inte brottslighet nu utan mer lögner etc) konstant under tonåren. När jag var yngre, bara för något år sen, så trodde jag att lycka och framgång räknades i pengar och titlar, kanske gjorde jag det för att det är det vi inprentas att tro. Nu när jag bildat mitt eget, familj, tillvaro och allt annat ssom tillhör ett familjeliv förstår jag att alla måste ha en egen mätare på lycka, framgång och allt som hör där till. Återigen, kanske har jag fel men jag tror inte att någons barn gynnas av att man jobbar dygnet runt eller att man skär bort delar av släkten för sina barn bara för att det inte passsar en själv just i det ögonblicket.

Det var inte det här jag hade tänkt skriva om men nu blev det så. Nu ska jag avrunda kvällen med lite tv-spel och NHL 09. Min dröm när jag va liten (och ända sedan dess) var att bli hockeyproffs, men när det inte var möjligt så ville jag bli tränare men med insikten att jag inte var något föredöme för andra barn (jag är rökare) så har hockeyspelet blivit ett bra kompliment för min misslyckade hockeykarriär. Här kan jag skapa mig själv som spelare, spela och vinna med den lilla finessen att jag kan pausa och gå ut och röka;)

Lev väl, käre läsare