Ni hittar mig numer här

Jag råkade ställa till det när jag pillade i designen och nu är den förstörd, vad gäller tävligen så fortsätter den på min nuvarande blogg!

Till er som tävlar så beklagar jag det inträffade och till mina läsare vill jag skicka en liten hälsning:
Jag hoppas att ni följer med mig till mitt nya hem men skulle ni välja att inte fortsätta läsa min blogg så får jag tacka för den tid vi hade;)

Sköt om er;)

Jag har fått en liten stund här med bloggen medens Camilla duschar Isabella och vilket liv det är, den tjejen gillar verkligen inte att duscha, man kan väl hoppas att hon blir sådan som tonåring också även om riksen är förhållandevis liten:)

Angående mitt förra inlägg så fick jag några kommentarer som verkade hålla mig i min analys, vilket är befriande, men så fick jag en kommentar från en herre vid namn "Harry" och han menade att jag bara gav Duracellmamman fler läsare genom att kritisera hennes inlägg, för det var det jag gjorde, inte henne som person för jag har ingen koll på vem människan är.
Om det nu skulle vara så att mina läsare väljer att börja läsa hennes blogg för att jag skriver om henne så är det ju bara positivt, då kanske man slipper läsa om så korkade tävlingar i fortsättningen, då är alla vinnare;)

Nu är det väl dags för middag, idag blir det fiskgratäng med dillsås, får väl se hur det går;)

Det här inlägget kommer resultera i att jag förlorar en massa läsare men då får det vara så.

Jag var inne på Bloglovin idag i en av "spotarna" hade Duracellmamman en tävling och jag gillar en del tävlingar så jag kollade upp det och trodde inte mina ögon. Hon hade som krav för att delta i tävlingen att man under två veckor ska besöka hennes blogg och kommentera henne, dessutom måste man vara prenumerant av hennes blogg via Bloglovin för att i huvudtaget ha en chans, sen ska man dessutom berätta vad hennes gubbe har skrivit i ett inlägg. Jag fattar att hennes gubbe precis börjat blogga och vill ha läsare och hon försöker hjälpa till men vilka sjuka regler. Sen ska hon tydligen välja mellan de 15 bloggare som besökt hennes sida mest, ja jag säger då det. 
Är man så fruktansvärt orolig för att ingen ska följa hennes blogg att man hitta på sådana regler, ja då kanske man borde ägna sig åt adra saker än att blogga för att få sitt bekräftelsebehov. Att hon hade missat att det varit årsskifte är ju bara en bisak som gör det hela så mycket roligare.

Nej jag hoppas verkligen att hennes "kupp" inte fungerar och hennes "läsare" ser igenom det här, beklagligt vore det annars. Man måste ju ställa sig frågan om varför man i huvudtaget bloggar när man försöker sig på sånt?

Jag har gjort en video på DAGTID, lyckades dessutom locka med sambon aningen ofrivilligt:)

Det blir ingen powernap, jag måste städa, hela köket är som en grusgåg, helt otroligt för jag skurade och dammsög för nån dag sen men hu ska jag påt´igen;)
Sen har jag lovat Isabella att vi ska till lekparken;)

Så dår har vi varit lite hurtiga idag också. Hela familjen tog en lite powerwalk tillsammans, lite kyligt var det ju men huva vad skönt det var:) Inte mycket folk ute, vilket är lite ovanligt eftersom det kryllar av barnfamiljer men det beror antagligen på att det var Öppet hus på krykan för barn och föräldrar.

Vi bor på tredje våningen och efter en powerwalk är lite lite tungt att traska upp för alla trappor men jag har märkt att det är lättare och mindre risk för hjärtstillestånd om man tänker eller gör något annat. Jag bär ju Isabella upp för trapporna eftersom Camilla är garvid och då brukar jag klä av henne ytterkläderna medesn jag bär henne och konstigt nog är jag inte lika ansträngd i andningen när jag är på tredje våningen, snacka om psykisk mambojambo:)

Nu ska jag laga lunch, det blit korv och potatis:)

Och powerwalk kommer alltid före Powernap;)

God morgon!
Uppe med tuppen, eller åtminstone uppe i hyfsad tid tycker jag. Ingen sömn alls att tala om i natt trots goda försök men vi får göra det bästa av situationen känner jag. Idag ska jag ta med Isabella på en jättepromenad förbi lekparken, får se om man kanske kan göra en liten inspelning där.
Jag hade ganska trevligt igår med min inspelning, det är trevligt att få prata av sig, men mitt i allt så tog batteriet bara slut, vad trött man blir, speciellt när avslutningar är min grej:)

Isabella kissade rakt igenom blöjan i natt igen, trots att vi följde rådet med större blöja, ett mysterium helt klart. Kissar hon så mycket att blöjan inte helt enkelt orkar? Jag vet inte men det var ju bara till att byta lakan och kläder på en gång. Nu väntar kaffe och en giftpinne innan dagen börjar på allvar;)

Var med och tävla med Moolin.se, gör så här:

Googla ditt namn och tryck på "Bilder", lägg upp två bilder av dig själv som du hittar där och länka Moolin.se

Jag hittade dessa bla:

Jag slumrade till på soffan och oj vad det bar skönt, jag ska försöka komma i säng i hyfsad tid ikväll men tänker ändå försöka hinna med ännu ett nattligt videoinlägg på den andra bloggen.

En intressant notering; Jag gnällde lite på fenomenet med Bloglovin och fick en väldans massa kommentarer, både ris och ros, och vips hade jag fått tre nya prenumeranter. det var ju inte riktigt det som var tanken men jag blev väldans glad, men det är ju fortfarande inte det som är poängen.

Så här är det för mig;
Min blogg är mitt eget "ingenmansland", här kan jag tycka, tänka och agera som jag själv vill. Här kan jag uttrycka glädje, sorg, lättnad och alla andra känslor som kan vara jobbigt att få ut i "verkligheten", sen är det självklart så att internet är ett forum som inte särskilt subjektivt och man får därmed också räkna med att det ALLTID kommer finnas människor som irriterar sig över ens åsikter, men jag reglerar vad jag vill notera och godkänna eller ignorera och radera.
Vissa dagar skriver man mycket och andra dagar mindre, vissa inlägga är positiva och andra mindre glada, precis som livet ter sig i "verkligeheten" men jag skulle aldrig tillåta mig själv att låta någon annan diktera hurvida det jag skriver är okej eller inte, den som anser att jag inte skriver i deras smak har möjligheten att välja, valet står alltid upp till dig som läsare, hurvida du vill veta vad jag tycker och tänker, vill du inte det då är ddet ju bara att kila vidare. Jag skulle personligen aldrig börja läsa och kommentera en blogg som jag ogillar eller för att jag ogillar personen, det är att slösa med värdefull tid, tid som jag istället kan lägga på min underbara familj eller rent av på mig själv.

De som jag har på min Bloglovin är bloggar som jag verkligen gillar, de flesta är sköna mammor som är frispråkiga och som jag i månt och mycket delar värderingar med, sen håller man kanske med om allt men det är sällan man gör det med alla. Sen finns det en och annan som inte är mammor/pappor, vissa är gaybloggar som kan vara roliga att läsa, speciellt finska bögar är roliga, sen hittar man alltid guldkorn som är svåra att kategorisera som också skänker ljus i min vardag.

Oj, det blev ett väldigt aggresivt inlägg men det var skönt att få lätta lite på trycket;)

Jag har förlorat en prenumerant, där ser man vad lite ärlighet kan kosta, men vad gör man?
Jag kan ju inte fortsätta följa en ointressant blogg bara för att behålla en prenumerant, nej då tar jag hellre den lilla smällen.
Sen kan jag tycka att jag blivit lite besatt av bloggen och prenumeranter på Bloglovin, visst det är kul att bli uppskattad för sina enkla tankar och skrivelser men egentligen är det en bisak, allting handlar egentligen om att dela med sig av sina tankar om att ha barn, om barnets utveckling, tankar och för att visa ens uppskattning för det underbara med att ha barn.

Allt jag vill är att vara pappa och om jag då kan lämna lite tävkvärda funderingar jag själv går och bär på är det bara en befrielse, om det sen är andra föräldrar eller bara andra bloggare som kanske delar mina åsikter om livet så är det ju bara positivt men att ta bort sig som prenumerant bara för att jag finner din blogg ointressant rör mig inte i ryggen, sorry:(

Ja, men nu har vi ätit crepes med skeptisk fyllning:

Camilla sa: "Alltså det var annorlunda ,men det var ju inte spyäckligt" Hon korrigerade senare till att det var helt okej, så jag tolkar det som med beröm godkänt:)

Isabella verkade inte bry sig om att det var en skum mix, hon blev snarare irriterad över att hon bara fick en halva. Jag fotade lite av mina "underverk";)

Jag blev lite besviken över att den "crepen (crapen?)" gick sönder i ugnen, men det är väl förlåtligt kanske:)

Jag fick för mig att testa något jag aldrig gjort tidigare, nämnligen Crepes. Jag läste på recept.nu att an väljer fyllningen efter egen smak eller "det man råkar ha hemma" och jag valde de sistnämnda så det blev, håll i er nu, crepes med en fyllning av stekt potatis, kyckling och...wait for it... KÖTTBULLAR;)
Ja, man tager vad man haver som Kajsa Varg skulle sagt, nu står gårdagens pannkakor i ugnen med min alldeles speciella fyllning, jag ska avrapportera hur det samkade sen, jag är lite ororlig faktiskt men det är inget jämfört med vad Camilla känner nu;)

Idag har det varit en ovanligt seg dag. Jag har sovit väldigt dåligt, mycket beroende på besvikelsen kring min "film" och sen försökte jag mig på en powernap som varande i 2,5 timme varav sömnen bestod av effektivt 20 minuter med Johan Blund. Camilla skulle väcka mig efter en timme men hon "glömde bort det". Jag har aldrig haft problem med sömnen tidigare men verkar jag ha sprungit på något och när man googlar dålig sömn hittar man mycket information, men de mesta tycks handla om att man tycks har ouppklarade saker i sitt undermedvetna, hur f-n lyckas man reda upp dem om de är undermedvetena?

Nåja, nu måste jag springa och kolla mina crepes, vi hörs, I guess:)

...som jag rekommenderar lite extra idag:

Tre sköna morsor som bloggar på ett härligt sätt och dessutom är bra på att uppdatera:

http://jennyn.blogg.se/
http://alicesmamma.blogg.se/
http://carolina1979.blogg.se/

Sen vill jag pusha för två bloggar till:

http://pinkwinter.blogg.se/
http://www.moolin.se/

Ja, jag är lite "hooked" på att se mig själv snacka dynga på film så jag introducerar nu en ny fim. Först kom den nakna kocken, sen kom den elaka kocken och nu kommer den...Yra kocken:)

Se den här;)

Nu får jag ge plats till min underbara sambo som ska designa en ny design till sin blogg, igen:)

PS: Jag funderar på att överge blogg.se

Jag gjorde ett test här och jag är ganska "Evil"

You Are 58% Evil

You are evil, but you haven't yet mastered the dark side. Fear not though - you are on your way to world domination.

En film med Isabella filmad i morse, ibland kan hon vara riktigt rolig, som i den här filmen:)
Du hittar alla mina videoklipp på http://lattefarsan.blogspot.com  

God morgon:)

I natt har det inte varit mycket sömn, om jag skulle ta och gissa så kanske vi pratar om 2 timmar så nog blir det en powernap under dagen, annat är inte att vänta. Skälet till att jag sovit så lite är naturligtvis min fixidé att jag ska bli min egen filmstjärna. Idéerna om att göra en kortfilm går ju bort då jag inte kan rediger, klippa och klistra så det blir istället en massa kortfilmer och den första kan ni se här:)

Vi har hubbit käka fruskost här redan, det är sällan vi gör det innan klockan nio på morgonen men nu var vi klara innan halv nio, vilket måste vara ett rekord:) Isabella började gråta hejdlöst vid frukostbordet efter att hon käkat upp en tallrik med gröt och hon grät så knappt kunde få luft, man blev nästan orolig och till synes helt utan anledning. När hon lugnat ner sig så kunde vi konstatera att hon kissat igenom sin blöja och att det läckt igenom, för andra dagen i rad. Idag slapp vi byta sängkläderna men ändå, men undrar vad det handlar om, först tänkte man att de kunde vara att blöjan var för liten men då borde hon ju kissa igenom under dagen också, jag vet inte men vi får forska och se;)

Nu kallar köket på mig:)

UPPDATERAD:

Jag har provisoriskt skappat denna sida för att kunna ladda upp mina filmer för att slippa Youtube:)

---

Jag laddade upp klippet på Youtube, allt verkade toppen och sen så står det att det var för låmgt för att laddas upp Youtube, va trött jag blir, vet något om man kan ladda upp klipp på något annat sätt än youtube?

...nu, men youtube är ju så fasansfullt segt så jag blir sittande här en stund.
Det hade varit kul att kunna göra en liten dokumentär om mitt liv som pappa, sambo och framför allt som Lattefarsa men nu blir det lite tråkigt, blir som att videoblogga men men, inget att göra åt. Hade man råd och möjlighet hade man ju gärna gått någon utbildning kring det här med videoredigering, det är roligt att spela in grejer, jag bryr mig inte så mycket om vem som ser/hör mina åsikter bara jag får säga hur jag känner, antar att många känslomänniskor kan relatera till det jag försker förmedla, kanske ka vara intressant för någon som känner mig eller någon kanske befinner sig i samma episod av sitt liv, med episod menar jag någon som funderingar mycket kring rollen som förälder.

Vad innebär egentligen rolllen som förälder?
Man bär ju ett ganska stort ansvar som förälder, det är ju slutligen vi som formar våra barn till det som dem slutligen blir, kanske inte fullständigt men ändå hur de utvecklas de första åren av sitt liv, för sen kommer ju andra influenser som dagis, skola och, ja slutligen är det väl samhället som formar våra barn. Med tanke på allt skit som man hör, läser och det man själv upplevt så känns väl inte det helt ulitimat, kan jag tycka.

Nu verkar det ha laddat klart, Sweet;)

Jag trodde att jag kunde det här med att klippa och klistra film, men jag kunde inte det så det får bli ett gäng med småfilmer istället och den första är klar nu, den heter "Lattefarsan - Ett nattligt inlägg"
Inte den bästa kvalitén, jag återspeglas som en tråkig person och...ja, dra era egna slutsatser, den kommer upp här alldeles snart;)

Oavsett vad ni tycker så vill jag höra det, jag vill veta varje tanke för vad är mer mänskligt än ärliga reaktioner? Tar gärna kritik så länge det inte är personangrepp:)
Alla kommentarer som inte är anonyma kommer publiceras:)

Ja, nu har filmatiseringen av "Lattefasran - Dokumnetären" inletts, första filmdagen är avslutad. Utan budget eller stjärnor i rollistan så försöker jag skapa en klassiker. Det är skitkul det här, man är ju en linslus av rang;)
Det blir en väldigt kort dokumentär och inte heller så underhållande, möjligen bara för mig, men vi får se hur det hela slutar;)

Jag har sållat bort bloggar som jag följer via Bloglovin, helt enkelt för att det inte håller att vara borta från bloggen i fyra timmar och ha 100 olästa blogginlägg så nu följer min absoluta favoriter:)

Japp, du läste helt rätt:)

Men det är inte som du tror men lite som du kanske tror ändå. Jag tittade på Baggegalan ikväll och blev lite inspirerad av killen som gjorde en dokumentär om sitt liv ur en deprision - med en mobiltelefon. Jag är ju inte deppad men jag blev ändå sugen på natt göra en dokumentär så jag ska göra en liten kortfilm ol livet som Lattefarsan, det lär inte nåt mästervek men en rolig grej och jag hoppas kunna få den klart till helgen, eller vi bestämmer det. På lördag är det premiär för "Lattefarsan - The naked truth", eller ja, det blir inte så mycket naket, inget alls faktiskt, så ni kan andas ut;)

Jag vet att min stalker från Gävle kommer bli tokig nu för han/hon älskar att klanka på mig och mina upptåg men du, up yours;)

Tills dess får ni hålla till godo med filmer på Isabella, som är minst lika bra;)

Jag har suttit och tittat på "Baggegalan" och som vanligt är det en massa tacktal vilket fått mig att tänka på just ordet tacksamhet. Man tar ganska mycket förgivet för att man är omgiven av saker som snabbt blir en självklarhet och inte något man ska vara tacksam för. Jag gnäller ganska ofta på bloggen om diverse saker och jag högst medveten om det, jag försöker att inte göra det men det är svårt, väldigt svårt, men just alla tacktal fick mig att fundera på det jag är tacksam för.

Jag är tacksam för att jag lever med en människa som är allt jag någonsin drömt om. En kvinna som känner mig rakt igenom, som jag känt trygghet hos i å hög grad att jag vågat vara mig själv inför henne. Hon är en person inte bara är min bästa vän utan och så min "soulmate", en person vet hur jag fungerar och hur jag är och trots det fortfarande står vid min sida, dag ut och dag in. Tillsammans har vi en dotter som väcker mig varje mprgon med en puss, som kramar mig när jag känner mig nere och som testar mitt tålamod, bara för att hon kan. Jag älskar dessa två tjejer mer än mina ord orkar med att pressa dessa svart tangenter. Jag är tacksam för mycket mer men inget toppar det som dessa samer ger mig.

Man skulle kunna tro att det jag som är gravid i vår familj och på sätt och vis är jag det också, men då får man inte säga högt, för det är inte manligt, men va fan, jag vet inte om jag vill vara manlig. För det är inte manligt att gråta, det är inte manligt att bry sig och det är ta me fan inte manligt att vara öppen som en bok i sin blogg. Nej, då är jag hellre kvinnlig, åtminstone mentalt, fysiska klarar jag mig bar utan. Jag vill gråta, jag vill vara ömsint och jag vill defintitvt kunna säga att jag älskar mina älsklingar utan behöva skriva hemilga brev för att inte mista "min manlighet", åtminstone rent mentalt bland gemene man:)

Ett snabbt inlägg. Efter flera dagar utan kaffe jag nu fått kaffe, tack kära svärfar, ibland är man lyckligt lottad:)
Nu är det kaffe och guldbagge:)
Camilla käkar chips;)

Jag kanske var lite gnällig i mitt förra inlägg men man blir bara trött ibland på att man inte duger till och när man sen får det bekräftat från exempelvis BVC så är liksom "måttet rågat" och man breder liksom på allt så det blir mycket värre, ja ni vet säkerligen vad jag menar:)

Men nu är det glömt, vem orkar slåss mot snea blickar från gamla tanter som tycker att jag borde jobba på"verket" istället för att vara hemmapappa. Nej, nu får det vara nog med sånt:)
Ikväll är det ju Baggegalan med Johans Glans och Björn Gustafsson, det får man bara inte missa, eller jag kommer missa en halvtimme på slutet för hockeykväll men det är okej, allt för Niklas Wikegård;)

Vi kör pannkakor ikväll också, var ju så förbenat gott igår, så det är väl bara gasen i botten;)

Nej, idag räcker jag verkligen inte till. Jag misslyckas med allt idag, maten ville ingen äta och jag tycks bara göra fel idag. Jag antar, vet inte men, att man har sådana dagar som förälder, men det här är min första gång med den här känslan, fixar inte riktigt att hantera det i dag.
Ja, jag vet inte, men tillåt mig tvivla på den här dagen går att rädda, man får väl ändå försöka. Camilla har väl gråtit fem gånger idag och jag orkar inte med mer snart, tur att det bara är ca 14 veckor kar av graviditeten. Nej men det går inte att skylla det hör på henne eller på graviditeten, idag är mig det är fel på, helt klart.

Mammor målas ofta upp som urstarka människor som ska klara allt, många mammaor försöker också leva upp till det, vissa klarar det och andra gör det inte men oavsett om man klara det eller inte så måste det vara en hemsk press att leva under. Vi pappor uppfattas inte så, vilket jag kan tycka är synd. Många gånger så uppfattas vi som lerfigurer som bara finns där ibland och därför kanske inte får samma förtroende hos dagisfröknar och lärare mm. Mamman är det naturliga föräldern, men varför ska det ena utesluta det andra?
Varför ska jag som pappa ta ett steg tillbaka i min dotters liv bara för att det är ovanligt?

Det känns som om jag behövde säga det där. Mammor är underbara och kanske det viktigaste för ett barn men jag som pappa vill också vara en viktig komponent i min dotters liv, men så länge dagsifröknar och vårscentraler hellre pratar med mammorna än papporna så får man fortsätta att finna sig i hur det ser ut.

Undrar hur många mammor jag retat upp nu;)

God morgon alla där ute:)

Idag är det måndag och för oss innebär det vecka 28 i vår graviditete, det går väldans snabbt nu och skönt är ju det. Vår vardag ser ofta ut likadan ut, vi börjar dagen med lite frukost och jag dlear ut sysslorna sen går jag och bloggar innan Camilla sätter sig för att jobba med datorn och jag tar hand om sysslorna. Allt som oftast kan man höra musik från vårt hem och idag körde vi lite rock och Isabella började "tokrocka" så nu verkar det som om vi har fått en liten rockböna, Camilla är ju en allätare och jag är gammal hiphopare så nog svider det lite men det är skönt att se när hon utvecklar egna tag som karaktiriserar henne:)

Isabella hade kissat genom allt i natt och jag menar verkligen allt, hela bodyn var blöt, alla sängkläder och madrasser var dyngsura, inte för att det är jobbigt att byta men det är så väldans sällan som det händer så när det väl händer blir man lite paff  but it´s all good in the hood;)

Nej nu måste jag ta tag i den här dagen innan den här dagen tar tag i mig;)

Ja just det, jag hörde ett rykte om att Bloglovin skulle lägga ner sin sida...

Jag blir så förbannad ibland.
Den här gången är det en pappa som gör mig väldigt förbannad. Jag tycker att han utnyttjar sin position som pappa och det läge han befinner sig i, allt för att få fler besökare till sin blogg på barnets bekostnad.
Visst vill man ha fler besökare men någonstans får man väl ändå dra gränsen, jag drar min gräns vid att utnyttja barn, jag vet inte vart den här pajasen drar sin gräns, men tydligen inte där.
Jag vägrar hänga ut honom med namn här men för helvete, jag fattar att du haft det tufft och att din situation inte är ultimat men allvarligt, jag hoppas att du fattar själv att det inte är okej.

Nog om det.

Nu är det söndag, eller ja, det har bilivit måndag och vecka 28 i vår graviditet och det märks. Irritationen är maximal och hennes ömkande får mig att längta efter en enklare tid men det är väl bara att bita ihop, det går väl över, någongång:)
Nu ska jag knyta mig, lev länge och lev väl;)

Jag hade nästan glöm bort det, men vinnare i tävlingen om Bebisboken och Nalle Puh-mobilen är *Trumvirvel*

Soffiz, Grattis:)

Jag missade helt och hållet hela Beuty & the Geek, jag fastnade i Irene Huss och nu klockan nio kommer en ny film, jag tror att jag gillar Irenen Huss ganska mycket. Det känns som om hela dagen varit upp och ner, gillar inte alls söndagar, det blir som ett jobbigt vakum som man måste ta sig igenom. Jag har en massa bloggar att läsa men det är väldans jobbigt att få en chans framför datorn nu när Camilla har så många designer att göra, men jag är å andra sida inte förvånnad :)

Just nu sitter jag och tittar på "Härmed förklarar jag er Chuck & Larry", den har sina ögonblick men är inte rolig rakt igenom.

Jag känner att bloggen börjar bli lite tråkig så jag ska försöka hitta på lite roligare saker att skriva om.

Så nu har jag sett tre eller fyra Irene Huss-filmer i rad, skit bra men det blir lite tjatigt till slut, men jag fick åtminstone tvätten vikt och jag fick hämta den också eftersom Camilla satte sig på tvären, inget ovanligt. Det vankas pannkakor i köket hör jag nu, så det är vl bäst att ge sig av i den riktningen:)

Så nu har vi sett ännu en Irene Huss-film, Nattronden och snart börjar nästa film med Irene Huss men det missar jag eftersom det är fyra avsnitt irad med Beuty & the geek, Awesome;)
Nu vakande Isabella så nu ska vi leka, eller det är mest hon som springer runt och jag som jagar;)

Så nu är lunchen avklarad, blev köttbullar och makaroner med en liten sås till (förstås).
Camilla tog överraskande nog tvätten, jag var så trött så, och nu har vi tittat Irene Huss - Den krossade tanghästen, vi har nog sett halva den förut men nu såg vi slutet också. Det är tydligen bara Irene Huss på Canal+ idag så det blir nog mycket sånt idag.
Igår börajde vi titta på Körlage men gick över till Cana+ och American Gangster, men halvvägs in i filmen började Camilla sitta vid datorn och då tröttnad jag också, så den filmen måste ses igen.

Nu ska jag nog vila ett slag, gäller att passa på medens Isabella sover så man orkar leka sen;)

Jag borde ha legat kvar i sängen när jag vknade vid halv fem i morse för nu är jag så jävla trött. Idag väntar bokstavligen ett berg av tvätt här och det är jag som ska ta det eftersom Camilla inte fixar det, who can blame her?
Min blogg är numer värd över femtusen, tänka sig, sen läser man att Blondinbellas blogg är värd miljoner, då blir man ju väldigt hoppfull, men vem sa att livet var rättvist?

Jag kollade i frysen i morse, vilket inte var någon härlig syn. Vi har typ två kilo köttbullar där, annars är det rätt tomt. Jag är så sugen på kaffe men inget sånt finns hemma heller vilket ALLTID resulterar i huvudvärk och TADA, där kom huvudvärken:)

Nej nu blir det lunch, nåt med köttbullar blir det...

Vi somnade tidigt här i går, jag antar att det blir så ibland bara men något som är signifikativt med de kvällar jag somnar före tolv är att jag också vaknar väldigt tidigt på morgonen, så också idag.
Klockan är 04:38 och jag KAN inte hitta mina glasögon. Jag sitter här med ett glas C-vitamin och har funderta lite på ordet kärlek. Det är något som kan vara svårt att ta på, vissa förknippar det med något smärtsamt och andra med något underbart, jag antar att det handlar mycket om vart man befinner sig i livet men oavsett så väcker det starka känslor.

Igår när jag var och handlade på Coop här hemma så såg jag en tjej som stod och köade till kassan. Hon hade en liten pin på sig som sa "Kärlek & respekt - Ska det vara så jävla svårt" och jag smålog lite för mig själv medens jag läste den, jag tror dock inte hon fattade riktigt åt vad.
Nu har jag fått lite sömn och lite vakentid sedan jag läste det och jag måste ställa mig samma fråga, ska det vara så jävla svårt, egentligen?
Det borde ju inte vara det, det borde ju vara det det enklaste i världen för att alla kan ställa upp med det. Det kostar inget att vara vissa kärlek för andra människor, kanske tålamod i ibland och eventuellt mer tålamod andra gånger.
Jag vill inte måla upp mig själv som en person som är bättre än någon annan men jag försöker i de allra flesta lägen att tänka på just det här, att kärlek till andra människor inte ska behöva vara så väldans svårt.

Jag vet inte syftet med det här inlägget men det poppade bra upp i min skalle så här på morgonkvisten. Jag uppmanar alla kanske tänka lite extra på det här idag, ge alla du träffar idag lite extra kärlek, det kostar inte en spänn bara lite tid och känner du inte har tiden att ge en annan människa kärlek, ja då kanske det är läge att omprioritera något i ditt liv.

Innan jag ska gå och sova ett par timmar till så vill jag påminna om tävligen som går ut klockan 18 idag, kolla in den här;)

Jag har hittat mitt nya lördags nöje. Jag är inte mycket för amerikanska dejtingprogram men "Beuty & the Geek" och även om det verkar vara någon reprissäsong de visar på trean men jag skiter i det och hra redan hittat mitt mobboffer, man skulle väl kunna tro att det skulle vara en Geek men det är faktiskt en Beuty, nämnligen Cher. Förstå vilken idiot, så otrevlig och ytlig. Om ni inte tittat på programmet så rekommenderar jag er att göra det, ett väldigt bra sätt att bli av med en massa irritation från veckan som varit.

Isabella och jag satt och tittade på programmet tillsammans och poppade popcorn, Isabella tyckte väl att jag åt för lite så hon började mata mig, hon är gullig hon. Ikväll blir det väl körslaget för hela slanten men jag vet inte om jag är så intresserad för min favorit åkte ju ut redan första utsalgningen. Jag är fortfarande bitter över att Timo åkte ut, det borde han inte, han är kanske den mest musikaliska killen där, bortsett från Robert Wells.

Vad kul att så många vill delta i tävlingen tillsammans med Lilla Bebben

Jag tog lite bilder idag som jag tänkte posta här men innan det en liten fråga, kan du gissa bilken bild av dess som togs av Isabella 1,5 år?

God morgon, förmiddag och eftermiddag.

Idag har det första inlägget blvit rirktigt försenat och det har naturligtvis med bloggen att göra. Igår så brakade hela bloggen ihop, ja jag vet att jag inte ska pilla så mycket eftersom jag faktiskt har en sambo som kan det här med bloggar men ibland kan man ju bara inte låta bli:)

Igår var jag på väg att sluta blogga men efter en massa fina kommentarer från mina läsare, ett och annat hot från min sambo och ett trevligt mail från Lilla Bebben så kom jag på andra tankar. Sern måste man säga att Malin och Mezzie gjorde ditt också:)

Som sagt så hände det en massa roligt igår men det kasnke roligaste ska jag berätta nu. Min blogg tillsammans med Lilla Bebben har inlett ett samarbete så förhoppningsvis kommer ni märka det i framtiden. Nu skriker och pussas Isabella här brevid om mat och eftersom jag kocken, pappan och den som faller för Isabellas gulliga trick mest och först så ska jag nu springa till köket och laga mat, det blir inget avancerat utan bara potatis och fiskpinnar (hemlagade förstås).

Jag hittade den här på You Tube, låten är inte ny men läs gärna alla viktiga meddelanden som poppar upp. När jag såg det här så gjorde det mig ännu mer övertygad om att man inte bara ska kalla sig pappa utan också vara det. Det låter kanske som en självklarhet men det är lätt att omedvetet falla i den där fällan att bara kalla sig pappa och sakta men säkert börja "tulla" på ansvaret och det vill åtminstone aldrig jag göra, just därför är den här videon skitviktig för mig:)



Glöm inte tävlingen i samarbete med Lilla Bebben

Så det är dags att knyta ihop den här säcken nu, en säck som gett mig många skratt i skirvandet och kanske ännu fler när jag läst alla kommentarer, kort och gott så har detta varit ett nöje.

Innan vi går in på examensprovet så ska jag sammanfatta lite kort om vad vi gått igenom i den här guiden:

I den första delen mötte vi vårt första dilemma där vi poängterade två saker som du aldrig får göra, någon som minns?
Självklart, rör aldrig godisskålen oavsett situation och ta aldrig lätt på gravida tårar. Vi lärde oss att anfall är bästa försvar, gråter hon så ska du gråta mer:)

I den andra delen tog vi upp "The three big no no´s", ett avsnitt som fick mycket gehör. Vi lärde oss aldrig nämna viktuppgång, inte ens på skämt och om du KAN (vet att det är svårt att låta bli att göra sigg rolig på fåfänga ibland) så skippa hela ämnet om vikt. Det andra vi tog upp var att aldrig ifrågasätta saker som din gravida kvinna kan tänkas behöva, om hon behöver se dig slita som fan så ge henne det, varför hänga upp sig på skitsaker. Det sista vi tog upp i den här delen var ett gott råd på vägen, det är aldrig smart (för familjefriden) att uppsåtligen reta upp din gravida kvinna, inte ens om du har världens skämt på lager, det är alldeles flr ansträngande att sen försöka fixa röran du ställt till med.

I den tredje delen tog vi upp begreppet rädsla, ett avsnitt som kanske inte var så humoristiskt utan snarare ett något allvarligt. Vi är alla, män som kvinnor gravida som ickegravida, rädda från gång till gång, det är fullständigt normalt, frågan är snarare hur man agerar när man drabbas av rädslan. Vi tog upp saker som vi män borde tänka på lite extra för att förstå vår räddsla och bearbeta den på ett vettigt sätt, utan att ebhöva överge våra kvinnor och barn. Kanske det bästa avsnittet för oss som vill vara ansvarsfulla pappor.

I fjärde delen tog vi upp maktkampen, makten om hemmet. Vi tog upp kraften som gravida kvinnor får och som i vecka 25 definitivt är något vi män inte bör tampas med.

I den femte delen tog vi upp förberedelser till  faderskapet. Vi listade våraförberedleser i tre områden:
- Glöm det du trodde du visste om barn. Ta reda på allt, på riktigt:)
- Glöm ditt nuvanade liv, inget kommer någonsin bli som det en gång varit, det blir mycket bättre, men allt är upp till dig.
- Involvering är A och O. Du måste visa att du vill vara delaktig i hela processen, inte vänta på en inbjudan.

I den sista delen tänker jag inte säga så mycket mer än det jag precis gjort. När jag börjad skriva den här guiden sp var övertygad om att vi män var tvugna att lära oss allt som har med barn att göra, att vi inte fick det automatiskt. Jag tror fortfarande att vi har en massa att lära oss men att när vi väl beger oss in faderskapet så kommer mycket automatiskt, det betyder i sin tur inte att vi kan slappa och bara invänta automatiken. 
Ibland kan man få intrycket av att kvinnorna är gravida och att vi inte kliver in förrän efter födseln, vissa män verkar tror det också. Vår uppgift börjar samma sekund som graviditetstestet visar plus, då börjar den mentala resan och gör den inte det så kommer du ha väldiga problem och din kvinna har all jävla rätt att puckla på dig:)

Lycka till:)
-

Ja, det är dags för examensprovet, den kommer att postas här i kväll. Det har blvit fem delar hittills och dem kan du läsa här, om du missat dem:)

Om allt går som det ska ikväll med nattning för Isabella osv så kan du läsa sista delen mellan 19-20, känns lite sentimentalt att skriva sista delen, men den kommer nog att fortsätta i annan form här på bloggen:)

Satt och läste min blogg nu och såg att jag hade fått fin och passande reklam här:

Få snyggare Bröst - Naturlig bröstförstoring Gå från A-kupa till B-kupa www.activebust.net

Inte för att vara taskig men nog har jag väl större kupa än A, än B också:)

Jag fick stryk av Camilla i Chicago men det var det värt för sen skulle hon demonstrera sina svullna fötter och ramlade baklänges i soffan;)
Men oj så jag skrattade, japp, jag har lite dåligt samvete över det;)


Passar på att posta en biild på en utslagen Isabella, pappa var minst lika utslagen;)

Efter städningen (jag körde hela lägenheten med dammsugning och skurning) så satte jag igång lunchen vilket för mig in på nästa segment på bloggen; Lattefarsans Lunchtips:)

Idag blev det tonfisksallad...


Jag började med att slarvigt
skära upp lite gurka.


Sen fortsatte jag att lika
slarvigt skära upp paprika.


Normalt hackar jag alltid
salladen men idag rev jag
den för att få den lite fluffig.


Sen hällde jag bara i majs
och tonfisk.


Slutligen garnerade jag med
några äppelklyftor.


Det slutgiltiga resultat, tycker
man att det känns torrt
kan man alltid göra en
youghurt/fil-baserad
dressing:)

Camilla verkade gilla det och Isabella åt också, visserligen efter hot om att bli utan godia i morgon;)

En av de bloggar jag läser dagligem, Soffiz, är med och tävlar om titeln månandens blogg, så glid in hos Shibby och rösta:)

Igår skrev jag om att någon "rolig" själ tyckte att jag skulle gå ner i vikt och sickade mig en stegräknare med tillhörande piller men nu börjar det gå till överdrift. Idag fick jag tidningen "Må Bra", tränings-DVD och ännu en stegräknare anpassad för "lite större människor", alltså jag fattar piken, jag är en liten tjockis:)

Vore kul vem som tycker det så mkycket att jag stör dem, finns roliga människor där ute:)

God morgon, eller har det kanske blivit förmiddag här?
Hur som helst så åt vi sen frukost idag och det bör bli en lite senare lunch också, ibland måste det få bli så också. Jag vet inte riktigt vad vi ska ta för oss idag men jag tänkte väl dra ett varv med dammsugaren, brukar alltid hitta något spännande. Nu ska jag strax slänga i mig lite java, ett måste för oss pappabloggare:)

Ikväll är det Let´s Dance, det hade jag nästan glömt, eller nej dte hade jag inte:) Blondinbella säger att hon kommer vinna, det är föga troligt men visst vore det skoj om hin åkte ut i första programmet efter ett sånt uttalande, det vore ju inte så konstigt i fall dte hände med tanke på den svenska jantelagen:)

Isabella är grinig som bara den idag, gråter för allt och Camilla, ja hon är som hon är, växlar vilt mellan underbar och förbannad:)
Nu ska jag dricka kaffe och diska sen får vi se vad Lattefarsan tar tag i, kanske målar om köket eller nåt:)

Hittade en kanon bra blogg med förklaring till detta med hur långt gången man är och hur man räknar graviditeten, rekommenderas starkt om du inte har koll på hur man räknar:)

Ibland så blir man verkligen berörd av människor och Mezzie är en tjej som gör detta varje dag med sin blogg och när hon dessutom skirver så vackra ord om mitt bloggande, ja då kan inte den här bamsebjörnen hålla tårarna tillbaka, så är det bara:)

Så här skrev hon om min blogg när hon listad sina favoriter:

SEN får en blogg en alldeles egen lista.
För det är den enda av bloggarna som skrivs av en PAPPA!
Toni som är en enastående bloggare, som bloggar om allt och inget. en kille vars blogg gör ens dag helt enkelt! Många roliga inlägg och intressant med för den delen =)
En läsvärd blogg, och har ni inte kollat in den redan så GÖR DET Ni missar nåt annars!

Ja, men jag menar kan få ett finare omdöme än så, tror inte det.

Ja, nu är klockan över två och jag har redan leagt i sängen och sovit. För första gången på månader så gick jag och Camilla till sängs samtididgt och jag somnade på en gång men efter tjugo minuter så började det, alla konstiga ljud och rörelser och eftersom jag hade 50 inlägg att läsa på Bloglovin så gick jag upp och satte mig här. När vi låg där precis innan vi somnade så hände något otroligt, jag kände bebisen sparka för första gången, ja, jag grät som en disktrasa och försökte dessutom dölja det och mummlade något om allergi:)

En häftig kväll trots att Camilla missade att väcka mig för hockeykväll;)

Ja, jag lade mig i sängen för att vila ögonen vid halv sju och vaknade vi halv elva. Nu har jag sutit uppe en stund och är dödstrött, jag ska titta på NCIS och sen hoppa hela vägen till sängen. Jag kom upp i 4400 steg idag, det var väl okej för en första dag kan jag tycka. I morgon blir det mycket blgg eftersom jag kommer så tidigt i säng:)

Så då var middagen avklarad, mycket gott måste jag säga. Det kul när man lyckas med maten någon gång, även om klyftpotatisen var Camillas recept. Så nu ska Isabella nattas, vilket säkerligen blir en jävla process så grinig som hon varit hela dagen, är det inte Camilla som är på dåligt humör så är det Isabella, dte verkar som om de kör varannan dag:)

Nu ska jag försöka hitta på ett knep att inte somna när jag ska natta lilla Bella, får väl se hur det går... Camilla sitter och tittar på Canal+, tror filmen heter "Let´s go to prison" och jag tror att vi sett den för ganska länge sen, lite rolig verkar den vara.
Nåja, nu ska jag natta lillmonstret:)

Så då var vi hemma igen, var riktigt skönt, men aningen kallt, att promenera i vinterrusket. Innan vi skulle gå fick jag hjälpa Camilla på med kläderna, detta är ännu en grej som är ny iom graviditeten, men det gick ju bra. När vi väl kom hem så kunde inte Camilla böja sig ner så jag ta av henne skorna, ännu ett "that goes on the blog-moment" som är roligt att minnas. Jag testade min nya stegräknare som något tyckte att jag skulle ha, efter promenaden så var jag upp i 2823 steg och jag borde väl ta av mig den nu när vi är hemma men jag tänkte så här, jag sornger ju så kolsalt här hemma med Isabella och mellan köket och vardagsrummet så då kan jag lika gärna behålla den på.

Nu ska jag börja förbereda middagen för mina damer, det är en process det där med lyckling och klyftpotatis:)

Jag orkade nattvaka till 06:15 då somande jag tyvärr men vaknade igen kl 08:30, då krävde Isabella frukost och det är ju som bekant bara att lyda.
Posten kom precis och då fick jag ett paket med stegräknare, piller och ett måttband. Det var väl en jävla pik tänkte jag eftersom jag inte beställt något, men får väl göra som Ninninusens och börja promenera som bara den;)

Nu blir det duschen för att vkna till lite, sen tar vi en jättepromenad hela familjen och sen är det väl dags för mat igen. Idag blir det kycklingfiléer och egna klyftpotatisar, var länge sen vi gjorde "klyftpottar"

Jag har bestämt mig för att vara vaken hela natten för att vara trött i kväll så att jag kan vända på dygnet, frågan är bara vad man ska sysselsätta sig med nu i flera timmar innan resten av familjen vaknar...

Nu har jag tittat på en massa klipp på youtube och här snarkar alla mina tjejer ännu, ja klockan är ju snart halv sex, undrar om man kan börja göra diskreta ljud i lägenheten och sen få upp dem redan nu, eller det kanske är elakt?

Jag har bloggat sen oktober på den här bloggen och det är inte först nu som det börjar bli riktigt kul med massa kommentarer, bloggvänner och allt annat gött. Det är nästan otroligt hur just bloggandet kan vara så stort, jag vet inte hur många som bloggar men det är ju en hel massa, vissa är riktigt bra bloggar och jag tror jag ska rekommendera några här och nu med en efterföljande motivering, vad tror ni om det?

Moolin.se - Det här en av mina favoritbloggar av en massa anledningar. Hon skriver avslappnat men ändå strikt och på något sätt lyckas hon alltid vara rolig, vilket funkar kanon på mig, dessutom är det alltid kul att besöka bloggar som man lagt ner lite extra tid på. Hon gnabbas med sin gubbe Ludde på ett humoriskiskt sätt som får mig att garva högt och länge. Ett skönt kompliment till alla mammabloggar jag läser.

Agnieszka.blogg.se - Den här är en av två mammabloggar som jag följer väldigt noga. En avslappnad tjej som är i slutet av sin andra graviditet. Jag gillar hennes öppna sätt att skriva, hennes urgullig dotter Nova och hennes ibland djupa men tänkvärda inlägg, rekommenderas absolut.

Dolphin.blogg.se - Ännu en mammablogg men jag gillar verkligen den här. Sara, som författaren heter, skriver om livet som mamma och här får man också följa med i romansen med Mr T, lite extra spännande att få följa den kärlekshistorien. Hon har en urgullig son som heter Jonah som verkar charmig som bara den

Angeloflove.blogg.se - En till mammablogg (ja, jag vet men pappabloggarna av värde kan man räkna på en hand). Mezzie skriver om livet som mamma till en hel koloss med barn. Många bra tips kommer därifrån, även om man ösnakr att hon hade tid att blogga oftare, för när hon väl bloggar är det fruktansvärt bra.

Ja, men där har ni mina tips om bloggare som alltid funkar, det finns naturligtvis fler jag rekommenderar men nu får vi lugna oss, det är inte jul ännu. Jag ska naturligtvis göra reklam för den bästa bloggdesignern som bara finns, Pink Winter. Hon är billig och bäst;) (Ja, alltså inte billig som i "fan vad den bruden är billig" utan som i "hon gör billiga och snygga bloggdesigner")

Jag är med och tävlar om en ny iPOD här

Jag läste en skitbra blogg som heter Collinsmamma och fick tips om det här klippet, men ujja vad sjukt... Reborns

Om man förlorat ett barn (och tro mig jag vet vad det innebär) så är knappast detta rehab, jag måste säga att detta är att hårddra teknologi och forskning lite väl mycket, vad tycker du?

För tre år sen hade jag inte en tanke på barn eller att vara pappa, jag tror inte ens att jag fattade vad det innebar. Min syn på papparollen var nog ganska sne och bestod ganska mycket på korkade myter. Jag har hela tiden velat att bli pappa men aldrig förstått innebörden av vad den rollen egentligen innebär, men jag törs nog säga att jag har ganska bra koll på den nu. När man ska bli förälder blir man bombarderad med olika faktablad om vad du ska göra för att på bästa sätt förbereda dig men om sanningen ska fram så står det inte väldigt mycket som är anpasat till oss män och vad vår roll kommer bli.

När man tar ordet "förberedelse" i munnen med sin gravida andra halva så hamnar diskussionen ofta om inredning och inköp av diverse prylar, inte för att hon anser att det man egentligen behöver förbereda sig för är oviktigt utan för att det allt som oftast kommer per automatik för kvinnorna. Det känns som om judt den här delen byggs upp genteiskt under graviditeten, som om de exakt vet vad det ska ta sig för när barnet väl är fött, något som vi män inte riktigt får.

Jag skulle vilja dela upp våra förberedelser i tre delar:

- Glöm allt du tror du vet om barn. Glöm allt du tror du vet om faderskap. Du måste nolla dig själv och utgå från din egen situation. Kunskap är naturligtvis bra att ha men betyder nästintill ingenting när du väl står där med ditt barn i dina armar. Här gäller din magkänsla som kanske den viktigaste komponenten för dig i ditt faderskap.

- Är du orolig för att inte kunna festa med polarna? Är du orolig för att du inte ska ha samma frihet som du hade innan barnet? Grattis, du är ett steg närmare att bli en bra pappa. Det är bara att glömma det mesta som ditt liv bestått av tidigare. Inget kommer vara sig likt igen. När du väl står där med ditt barn i dina armar så kommer du värdesätta det miljoner gånger högre än en kväll med polarna som du antagligen inte minns et skvatt av, den kvällen kan du för övrigt nyttja då det är dags för svensexa förutsatt att du är redo för G-ordet:)

- Involvering. Det är kanske det bästa rådet man kan få för att förebereda sig för vad som väntar. Det är enormti viktigt för din framtida roll som pappa att du hänger med på allt som har med graviditeten att göra. Det är kanske inte så kul alla gånger men samtidigt är det vitigt eftersom du måste förstå att du redan är pappa långt innan förlossningen, det kanske är så att din sambo/fru/flickvän bär på barnet rent fysiskt, men mentalt är det lika mycket ditt ansvar som hennes att se till att du är "up to date"

Ett sista ord på vägen:
Var du livrädd eller hoppade du högt av glädje när du fick reda på att du skulle bli pappa för första gången?

Själv var jag livrädd, men jag tänkte så här:
Fatta vilken bra uppvärmning det här är för när min dotter som jag nu väntar kommer hem och säger att hon ska ha barn med någon liten slödderpojke som spelar trummor i något slitet punkband, helt plötsligt förbyttes rädslan till sjuk glädje;)

Avslutningsvis vill jag posta en kommentar jag fick:

"Lattefarsan, fan vad bögigt"

Det var väldans konstruktivt:)

Idag (onsdag) har ju jag och isabella varit på vift utan mamma, något jag lyckades filma, titta och njut;) Bakgrundsmusiken är "Miss Independent" med "Ne-Yo", en låt som passar den här damen perfekt;)

Jag har blivit belönad av Malin för mitt bloggande, jag känner mig hedrad och stolt, motiveringen får den här "lattefarsan" att gråta en skvätt och motiveringen är verkligen fin:

"Pappabloggen - Ännu en välskriven blogg som skrivs av en man. Om du ännu inte har läst hans guide till mannen om hur man beter sig runt gravida kvinnor så har du verkligen missat något. Mannen har verkligen humor!"

Ja, vad ska man säga. Jag är en "lattefarsa" med råge. Jag är mannen som tar upp hela kaféet med barnvagnen, jag skrattar högt och ofta, jag njutaer av att vara pappa, av att dricka kaffe offentligt och jag älskar att skylta med det.

Camilla gillade tydligen just detta med "lattefarsan" och gjorde en ny header åt mig och jag måste erkänna att jag gillar det;)

Men jag är fortfarande livrädd för tonårstjejer i grupp, jag möter hellre ett gäng med biffiga grabbar i en mörk tunnel mitt i natten än ett gäng med tonårstjejer mitt på dagen med tusen vittnen:)

Det här har varit en dag med flera ansikten, minst sagt. Det gick jättebra på arbetsförmedlingen, en kanon härlig tant som verkligen ville hjälpa mig. Jag hade med mig Isabella hela dagen och hon var en liten ängel och en energisk sådan. Jag blev tvungen att sälja mitt PS idag, trist men nödvändigt för att vi ska klara oss den här månaden. Efter mötet skulle jag gå in på ett fik och köpa en kaffe att ta med och blev blockerad av ett gäng tonårstjejer, jag hade bråttom och röt till för att inte missa bussen, då fick höra en fras och ett skumt tilltal:

- Kolla in lattefarsan!
Jag vet inte vad det var men jag började garva som bara den. Väl här hemma fortsätter bataljerna med min sambo, jag är helt slut och tror att jag måste börja följa mina egna guider, om inte annat så för att locka fram lite grav för just nu är det bara fel på mig och hon gråter oavbrutet. Jag har förståelse för att hon har det tungt men jag kan inte hålla henne i handen så fort något går emot henne, det funkar inte.

Nu ska jag ta en liten nap men kolla in bilderna:)

Som pappa till en liten tjej som snart blir två år och sambo till en lite större tjej som snart blir 22 så är det här ett ämne som kommer upp dagligen, makten om hemmet.
Redan innan graviditeten är inledd är detta något som vi går igenom i familjen, vi tjafsar, bråkar, diskuterar och argumenterar med våra sambos. Den stora skillnaden mellan maktkampen innan och under graviditeten är ändå ganska stor.
Innan graviditeten finns det en ganska jämn kamp som utspelar sig, ibland vinner du bataljerna,a ldrig lätt men chansen finns där. Under graviditeten, speciellt efter vecka 25, så gynnas du av att vara en "toffel" eller en man utan vilja och amibition, åtminstone när det kommer till bråken.

Jag vet inte vad det är men när kvinnan blir gravid börjar det sakteliga växa en kraft inom henne som är omöjlig att stoppa. Hon har kontroll över det mesta, hon ger oss blicken och tonläget som vi inte kan motstå. När kraften vuxit sig stark nog (ungefär i vecka 25) så är det längre ingen idé att streta emot. I det här läget är det bästa rådet jag ge dig att bara göra allt hon säger, det finns ingen mening att slåss mot krafter vi inte förstår eller kan överträffa. Vissa jämnför det här med en adrenalinkick som vara i upp till 15 veckor i styrka.

I eftermiddag kommer del 5:)

Den här dage började med ett hårt slag i höften för att Camilla ansåg att jaag skulle kliva upp, det ledde till ett praktgräl och nu är frasen "Håll Käften" det enda som kommer i från henne i kommunikationsväg, så en god morgon är dte kanske inte men väl morgon. Jag sitter och väntar på att mitt kaffae ska puttra klart, är i behov av mitt kaffe nu, troddde jag skulle dricka mindre när sockret tog slut men det var faktskt godare utan socker, som på gamla goda tiden.

Idag ska jag till arbetsförmedlingen, det är första gågengen så jag vet inte vad jag ska förvänta mig men på första infomötet så sa dem att inga utbildningar eller insatser kommer finnas under 2009, det känns ju tryggt så enda de kommer erbjuda nu är att man ska söka jobb annars förlorar man a-kassan. Jag önskar att man fick vara hemma med barn istället.

Jag har satt upp lite mål med bloggandet. När jag uppnår 100 prenumeranter och minst 500 unika besökare om dagen så lägger jag bloggen på hyllan, så det är en bit kvar:)

Jag fick order från min kära sambo att jag skulle vara i säng senast klockan två (för annars blir jag så svår att få upp, vilket har en del substans), nu är klockan 02:22 så det misslyckades jag med och jag har egentligen ingen bra förklaring till varför jag inte är i säng mer än att jag fipplat med bloggen (och misslyckats).

Jag har funderat lite kring nästa del i "guiden till gravida pappor" men fastnat lite, så har du något bra tips om vad jag ska ta upp så får du mer än gärna komma med ett förslag, tror att det måste finnas något som ni kvinnor har funderingar kring graviditeten som ni vill att vi män ska uppfatta, eller har jag helt fel?

Nej nu måste jag springa till sängs innan min sambo förstår att jag varit uppe för länge, man vill ju inte reta upp henne i onödan, speciellt inte nu eftersom jag nallat på hennes godislager (ajaj)

Jag vet inte om det är en killgrej eller om det bara är jag, men är jag med och tävlar så vill jag vinna, annars kan jag lika bra låta bli. Nu är jag nominerad till "veckans blogg" hos Sandravanilj och jag får storstryk alltså. Inte så kul men jag är sjukt tacksam över att jag ligger tvåa (tror jag?). Nu när jag tänker efter så är jag kanske inte så tävlingslyste som jag gjort gällande, vilken tur;)

En sak som jag noterat idag är att väldigt många gillar Top Model, alltså jag förstår inte poängen alls med den tävlingen. Vart ligger intresset i att titta på ett gäng människor som tävlar om vem som är snyggast eller vem som gör sig bäst på bild? Någon vettig stjärna får gärna kommentera och förklara detta för mig.

Camilla har så fullt upp med att designa bloggar så jag hinner knappt sitta vid datorn men hennes designer verkar populära och det är ju bra. Ikväll har städat Isabellas rum, hon hade fått för sig att tömma sin garderob, sen fikade hon och för avsluta med lite gallskrik så duschade jag henne. Jag fattar inte varför hon hatar att duscha så mycket men älskar att hälla vatten över sig själv... Ett mysterium.... Men visst är man orolig, okej att jag inte förstår mig på Camilla men hon är ändå 21 men Isabella är knappt två och jag har redan problem här:)

Är väl lika bra att ge upp redan nu och bara göra saker utan att ens fundera på att förstå varför tjejerna vill att man gör det för risken, eller chansen beroende på hur man ser det, att jag någonsin kommer förstå en kvinnas sätt att tänka är... oj vad långsökt det här blev, hmm...

Ingen verkar vilja delta i min tävling, blir lite ledsen faktiskt...

Jag fick för mig att designa min egen blogg;)
Som ni ser så är jag fullständigt värdelös på det och ja, det stämmer, jag är egentligen en kvinna som gömt sig i en mycket mycket mycket stor man:)

För den som hängt med i min lilla guide för gravida pappor vet att hela den här serien fokuserar på attityder som vi män visar upp under våra kvinnors graviditeter (som också är våra graviditeter). Jag vet inte hur mycket jag bidrar till balanserad debatt men jag är övertygad om att vi alla vet om dessa beteenden, frågan är snarare hur många som vågar ta dem till ytan och kanske skaka familjlyckan lite?

Del tre handlar om rädsla, ett begrepp som får varje man att hacka tänder och springa mot närmsta nödutgång. Jag, precis som varenda man, är livrädd för att bli pappa. Med vetskapen från att vara pappa till Isabella har jag nu koll på vilka rädslor vi är mest rädda för. Begrepp som känslor, ansvar och oro får oss tappa andan. Problemet är egentligen inte att vi är rädda utan snarare att vi vägrar konfrontera rädslan som i slutändan får oss ta tvivelaktiga beslut, vilket resluterar i att alla förlorar. Vissa är så rädda så att istället för att ta ansvar för det barn vi väntar väljer att springa så långt ögat når.

Pappor som inte tar ansvar för sina barn gör det inte för att man inte vill vara pappa eller skiter i barnet, allt handlar i grunden om rädsla. Vissa är rädda för att behöva stå ansvariga för en annan människa och dess utveckling, andra är rädda att förlora delar av sitt liv som de trivs med och därmed smiter fårn ansvaret. Jag kan med ganska stor sannolikhet säga att det inte finns en enda pappa som fullständigt skiter i sina barn (så vida man inte är sociopat) men ofta ställer sig rädslan i vägen för oss att utveckal den positiva känslan som faderskap innebär.

Hur gör du då för att råda bot på detta, här följer mina tips:

Alla män är rädda för ordet rädsla, lyft upp det till ytan, tvinga din man att konfrontera tanken på rädsla. Det kommer ta hus i helvete när du försöker ta upp det första gången. Du kommer få höra nedvärdernade saker som saknar substans om dig själv, det är vår försvarsmekanism som talar, igonorera det. Du kommer få upprepa proceduren ett tag innan det fastnar i våra skalle men tids nog har du lcokat fram det och sen är det bara att bearbeta. Sanningen är att om du väl lyckas få din man att prata om detta så kan du sedan betrakta dig som konstnär, du är fri att forma din man efter dina egna behov.

Saker vi garanterat är rädda för:

• Känslor - Bara ordet får oss att vilja gömma oss
• Djupa samtal om faderskap - Du är galen att öppna ett smatal med detta ämne, vi kommer springa tills benen uppnår förlamning
• Ansvar - Också ett ord som vi har svårt att greppa

Ett annat råd på vägen är INTE belysa saker vi kan gå miste om nu när vi ska vara ansvarfulla pappor, det är inte direkt motiverande men ack så nödvändigt, jag vet. Mitt slutgilltiga råd är att hur svårt det än må vara och hur tungt det än känns så är det här något som alla män måste genomgå för att kunna vara bra pappor och för att inte föra vidare samma problematik till våra barn. Många män förstår detta på egen hand, andra kan vara lite trögare.

Var med och tävla om Nalle Puhs "Barnets bok" och en Nalle Puh-mobil, se bilder nedan (både boken och mobilen är helt nya naturligtvis). Allt du behöver göra är att länka till tävlingen från din blogg, kommentera det här inlägget och bidra med ditt bästa familjeminne. Tävlingen pågår t.o.m söndag kl 16:00.



Lycka till:)

Det var ingen som fick för sig att berätta att det är trettondagen idag? Det var ju inget öppet på stan, varken bibliotek eller bank, vad irriterad man kan bli över så små saker. Nu ska jag istället ägna mig åt matlagning, jag ska tydligen laga något som inkluderar köttbullar har min älskade sambo (läs chefen, bossen, hormonstinna övermakten) bestämt, och för att följa mina egna råd, så är det ju bara att lyda, allt annat är uteslutet:)

Ja, nu har det värsta lagt sig och jag ska försöka koncentrera mig på lite vettiga grejer. Jag har lite ärenden jag ska uträtta på stan nu men sen när jag kommer tillbaka kommer den tredje delen i "Guiden till Gravida Pappor" som idag tar upop ämnet "Rädsla".
Jag har klurat på det här avsnittet sen igår och tror att det kanske är det vikigaste avsnittet av alla och kanske det roligaste:)

Isabella tycks ha levt rövare här på morgonen, kolla in vilka bilder som som Camilla tog i morse:)

Jag har precis tittat på Sveriges finalmatch mot Kanada, det blev en svidande och orättvis förlust.
Jag är en känslomänniska på alla plan och siffrorna är egentligen helt ointresanta just nu.
Det är killarna jag lider med.
Man har själv lirat hockey i så många år och verkligen upplevt hur det är att vara en komponent i ett lag där alla bidrar.
På det sättet som Sverige förlorar gör ont och att se killarna vara så ledsna gör också ont.
Gång på gång blir Markström, som är underbar målvakt, överkörd så hjälmen ryker men domarna är fega och vågar inte stå emot 20,000 på läktaren.
Jag vet inte hur jag ska smälta det här...

Måste dock ge Niklas Wikegård och Chris Härenstam en eloge för att de lever in sig i matcherna så och vågar visa känslor.

Jag är en sjukt dålig förlorare men när man inte ens får chansen att tävla på samma vilkor, ja då blir man bara ledsen. Lite sömn på det här och kanske en glad och positiv sambo när man vaknar kan råda bot på det här.

Jag gick och lade mig i går tidigt på morgonen och hade läst en massa mammabloggar om graviditet, något som jag verkligen gillar, människors berättelser och betraktelser kring detta med barn och tiden innan barnet föddes, men ju mer jag läser ju mindre hittar jag om vad killarna känner, tycker och tänker kring graviditeten och kanske framför allt det korkade vi pysslar med under tiden fram till graviditeten blir en fysisk liten varelse, där föddes idéen till "Guiden för Gravida Pappor". Tanken var att den här guiden kanske inte ska lära någon något nytt utan snarare bara vara en reflektion och jag hade inte väntat mig alla härliga kommentarer. Nu kommer jag naturligtvis fortätta skriva min lilla guide;)

Så om familjen är en överlägsen etta i mitt liv så är hockeyn en god två och idag får en hockeyfjant som mig orgasm;)
Jag har precis tittat på bronsmatchen mellan Ryssland och Slovakien och snart börjar finalen i JVM mellan Sverige och Kanada. Det ska vi ladda för nu, heja Sverige:)

Kul att jag fått tillbaka min prenumerant som jag förlorade under dagen, kan ju iofs ett nytt fan och då blir jag ju väldans glad också:)

Sköt om er nu alla sköna så hörs vi i morgon;)

Mitt förra inlägg i den här serien var något av en succé med det undantaget att jag förorade en prenumerant på Bloglovin men det är smällar man får ta;)

Del 2 i den här serien handlar om de tre misstagen du inte bör begå som blivande pappa mot din gravida kvinna, men är samtidigt de tre misstagen du begår och som ofta (läs alltid) leder till fysiskt våld mot dig som man.

Att kvinnorna under sin graviditet får humörsvängningar är ingen hemlighet men på något sätt är vi alltid oförberedda när de inträffar och VARJE gång agerar vi lika korkat. Oftast handlar det om samma saker, att vi upplever att vi får bära det tunga lastet, ungefär samma syndrom som när vi män blir sjuka, då är vi döende:)

Så här kommer då tre saker som ALDRIG ska säga i ett gräl (eller ens på skämt) under graviditeten men som antagligen kommer sippa ut ändå:

- Älskling, har du gått upp i vikt? (vikt byts ofta ut till tjockis, knubbis, ja ni fattar)
Det här grabbar, förtjänar ett ordentligt kok stryk. Inte ens på skoj och jag har på skämt (naturligtvis) sagt detta till min sambo och jag letar fortfarande efter mitt nyckelben:) 

- Du kan väl hämta ditt eget godis, är vill inget jävla hotell det här.
Alltså, jag har personligen testat den här och du behöver ingen univeristetsutbildning för att fatta att du korkad om du ens tänker den här frågan tyst.

Den sista punkten är inge fras eller uttalande bara ett gott råd. Ibland kan det vara kul att retas men när det gäller gravida kvinnor bör du fundera fyra gånger för dig själv om det är värt att uppleva tre sekunders lycka för att i timmar (ibland dagar)  behöva försöka "make it up" på ett bra sätt, oftast eller alltid är svaret NEJ NEJ NEJ!!! Du vill inte reta upp en gravid kvinna i onödan, det är verkligen "A big no no"

Så efter att ha skrivit ner dessa punkter så är det inte svårt att förstå att mna uppfattas som en röv men man försöker ju vara än bättre männsika varje dag. Och grabbar, glöm inte att dessa arga, irriterande, krävande och missnöjda kvinnor faktiskt bär på våra söner och döttrar:)
 

Jag är en av de nominerade Decevvens "Veckans blogg" också, så dunka iväg en liten röst för mig där också:)

Jag har blivit nominerad till en av fem bloggar som har chansen att bli "Veckans blogg" hos Sandravanilj, glid in hos henne och dunka dit en röst på lilla mig;)

Var med i tävligen veckans blogg hos Sandravanilj, det är jag;)

Innan du läser detta ska jag informera dig om två saker: Jag är ingen expert och kan alltså inte belastas för ev. misslyckade försök att använda mina metoder och för guds skull, se det här med glimten i ögat;)

När man ska bli förälder för första gången så händer det mycket i ens liv, oftast vet man varken in eller ut och för kvinnorna är det många gånger mycket värre än för oss, det kan tyckas självklart men oftast glömms papparollen bort under graviditeten. Man glömmer gärna bort vi män faktiskt bär ett tungt lass under den senare delen av graviditeten.

Så här följer några enkla tips till alla blivande pappor:

Låt oss säga att ni sitter och tittar på en romantisk film i soffan, allt är mysigt och helt plötsligt vänder allt. Hon slänger ur sig, nästan gråtandes i högt tonläge, "Varför är inte du lika romantisk som Ben Affleck? Vad krävs för att du ska visa lite känslor?" sen springer hon ut från rummet.

Här har du två alternativ:
1. Du sträcker dig efter godisskålen och fortsätter titta på filmen och gissar att det blir bättre om hon får en stund själv
2. Du springer efter henne och tröstar henne, tar lite skit och lovar att jobba på din romantiska sida, allt för husfriden.

Väljer du altternativ 1 kan du räkna med att hon kommer slakta dig inför era gemensamma vänner först och främst för att du inte tröstade henne men kanske mest för att du nallade hennes godis på köpet, tro mig dem håller alltid räkningen på godisarna. Väljer du alternativ 2  så är du körd för resten av graviditeten för nästa gång hon känner att allt inte är okej för stunden så kommer du att behöva upprepa hela proceduren varje kväll.

Mitt tips:
När situationen uppstår handlar allt om snabba reaktioner, du måste handla snabbt för att överleva. Om hon snyftar, tänk på din lilla hundvalp som dog när du var fem eller din gamla mormor, gör allt för att skvätta fram en tår och gråt för allt var du är värd. Om du gråter mer än henne så kan hon omöjligt bli arg, hon glömmer snabbt bort din oromantiska sida  och du har övertaget, åtminstone den här kvällen. Men kom ihåg, hur sugen du än är på godis, så låt bli, dem har stenkoll på den där jävla skålen och det bråket vill du inte ens tänka på, jag lovar:)


Håll utkik efter nästa del under dagen:)

Idag ska jag ge er pappor lite vägledning (som att jag vore nåt proffs) som vi kan kalla "En pappas Guide till graviditeten" som innehåller små tips och trick för en lyckad graviditet, saker du kan säga och saker du defintitivt inte ska säga. Allt detta i humorns tecken;)

Så kika in i eftermiddag för den ultimata upplevelsen:)

Vi var och handlade nyss, skulle bara köpa kyckling för att den var på extrapris men när vi kom dit så sa Mats (ägaren) att det blivit strul på leverensen så vi fick ett annat paket med kyckling som kompensation. Kycklingen vi skulle köpa kostade 34,90 och det paket vi fick skulle vi få till samma pris, i kassa fick vi reda på att det paketet egentligen kostade 94,50. Det lönar sig att vara stammis :)

Jag fick bl.a dessa frågor från Malin:

Vad gick du på gymnasiet?

Jag utbildade mig till kock med inriktning sjö, eller jag genomförde inte hela utbildningen men ändå:)

Vilket är det roligaste jobb som du har haft?

Det roligaste jobb jag haft måste vara när jag för en kortare period var divisionschef på ett sort IT-företag med försäljning riktat mot den finska företagsmarknaden.

Hur träffades du och din sambo?

Ja, men vi träffades på nätet och några veckor senasre sambos, ångrar inte det för en sekund, det var snart tre år sen:)

Jag känner mig väldigt sugen på att skapa något idag. Jag vet inte vad eller hur, jag vet bara att jag känner mig väldigt kreativ, vilket brukar leda till inte riktigt genomtänkta idéer, visserligen med goda intentioner som Pamamba. Jag måste göra något nu när jag fått energin tillbaka, jag vill inte snöa fast i att inte göra något alls som fallet varit den senaste tiden. Det kanske inte är något konstigt med just det men vad gör man när man vill så mycket men inte kan så speciellt mycket. Vore ju kul att hitta på något med alla trevliga bloggare som man stött på den sista tiden, men har ju fullt upp med familj och barn så det kan ju vara svårt att genomföra, hmm...

 Men jag har iaf lite tid över så jag kör en copycat här, en frågestund...
Ställ valfri fråga till mig så ska jag försöka svara, det är dags för "Har du frågat pappa?"

Ja, nu är det plundring av julgran och allt annat som har med julen att göra. Samtidigt som vi plundrar vår jul tittar vi på resprisen av Körslaget eftersom vi missade den tack vare hockey (inte pga) och en sak står klart, Lag Wells är årets Team Cans (pissigt om åker ut nu då?)
Jag ska posta bilder av vår plundring senare;)

Var med och tävla om denna coola docka på Barnshoppingbloggen.blogg.se, besök bloggen för vidare instruktioner:)

Ja, då var det årets första söndag och det känns så där lagom segt måste man ju medge.
Jag kom i säng kring fyra i morse och tog därmed lite sovmorgon och klev inte upp före elva. I går satt jag uppe och började fippla med en hockeyblogg för att skona mina "föräldrarbloggare" från mina hockeytankar, och jag vet inte hur pass bra det blev men jag är å andra sidan igen designer men här är den iaf, det får bli som det blir:)

Idag har jag ätit för första gången på tio dagar och det var skönt, redan känns migränen som aningen lindrigare och idag lär det inte bli någon pizza utan ytterst lätt föda som soppa och vatten. Det är väldigt irriterande att det slutade på det här sättet men vad vore jag för förälder i fall jag låtit min egen beslutsamhet invalidiserat min framtid som förälder, inte särkilt smart, va?

Idag blir det lite av varje. Först och främst en massa städning för det har jag fuskat med märker jag. Sedan ska vi väl handla lite mat och slutligen laga den samma. I morgon har jag anställningsintervju och jag ska väl förbereda mig för den och så får vi se vart det slutar. Jag bör dyka in under dagen också med lite bilder och kanske en film från gårdagens "idolupplevelse"

Ja, kanske aningen för mycket. Jag är långt i från på bra humör men resten av inlägget kanske kan förklara det.

Idag har vi varit i Mjölby för att titta på idolerna Kevin, Robin, Alice och Johan, eller ska man kanske säga att vi var där för titta på allt folk som kommit för att titta på idolerna för jag såg absolut inget av idolerna utan bara alla galna fans. En rolig upplevelse iofs om det inte vore för att folk absolut inte har någon respekt för andra människor när det kommer till att få se kändisar, nåväl vi klarade oss helskinnade och här är lite bilder som Pink Winter lyckades knäppa på idolerna:




Som ni ser var det väldigt mycket folk och folk är trevligt, men helst i måttliga mängder och gärna inte alla på en gång, men det var också extremt och det mesta som Idol upplevt i år meddelades det i högtalarna.

Sen till det lite tråkigare. Jag har blvit tvungen att avsluta min lilla hungerstrejk efter nio dagar, detta påverkar förstås inte summan på 1444 kr utan bara det faktum att jag inte förtsätter nu. Efter att ha haft migrän de tre sista dagarna har jag beslutat att avsluta i förtid. Jag är oerhört besviken och kommentarer om detta misslyckande undanbedes. Min förhoppning var att klara 36 dagar men det gick inte och min besvilekse är väldigt stor, men jag får väl ta den smällen.

Eftersom jag inte suttit vid bloggen på hela dagen så väntar nu 98 olästa inlägg på Bloglovin, dessa ska jag ta mig igenom nu så önska mig lycka till:)

Ja, lördag idag och ikväll är det hockey men innan det är det Kevin Borg och resten av idolerna i Mjölby Köpcentrum. Det kanske är lite pinsamt för killar att erkänna att man gillar Kevin Borg men jag har inget problem med det, det är ju helt omöjligt att inte bli smittad av hans charm eller hans talang.
Nu verkar det dock som att Camilla inte vill åka in till Mjölby själv så jag vet inte hur detta slutar. Jag är alldeles för snurrig för att skriva något vettigt men jag återkommer om en stund:)

Jag har precis klivit ur duschen efter ett jätte gräl med Camilla. Det var ganska väntat eftersom jag absolut inte är en trevlig typ utan cigaretterna, men jag försöker ett tag till med förhoppning om att det blir bättre.
Det ser ut som att jag får ge upp den där drömmen om att få vara hemmapappa och ge mig ut i 60 timmars veckor igen, börjar redan på måndag eftermiddag med första passet. Om jag fick bestämma skulle jag stanna hemma med Isabella men nu går inte det och då får jag arbeta istället, eftersom Camilla inte kan. Jag har egentligen inget emot det men det är mentalt jobbigt att veta att man förlorar massa timmar med sina barn. Hur som helst så verkar det vara en bra arbetsplats och även om det är försäljning så  vet jag att jag åtminstone kan det och att ingen kan ifrågasätta mig inom det.

Nu ska jag titta på "The MC Hammer story" på TV 400. Insåg precis att Sverige spelar samtidigt som det är körslaget i morgon, undrar hur jag övertalar Camilla att jag vill titta på hockeyn?
Det får bli morgondagens problem:)

Så nu är vi hemma igen efter ha varit på Coop och handlat. Jag kan säga det en gång att jag inte gillar att handla alls, speciellt inte när det är packat med människor som defintitvt inte har något annat planerat för dagen än just att handla och tar väldigt god tid på sig. Var det någon som kände en vass ironi i mitt "röstläge"?

Som idag, ett tydligt exempel på hur man inte ska bete sig för att komma överräns med mig. Jag stod i grönsaksdisken för att jag skulle hitta grejer till Camillas tonfisksallad, den är skit god men that´s beside the point, så står där en kvinna som säkert inte nått pensionsåldern ännu men uppenbarligen har för mycket tid över i sitt liv. Hon står där och klämmer på grukorna när jag kommer dit, så jag tänker med ett leende att jag inte ska stressa henne så jag bärjar med det andra jag behöver och kommer tillbaka efter 8 minuter och vem står där och klämmer och känner på grukorna ännu?
Ja, men jag höll på gå i taket men fortsätter och le. Hon ser att jag har händerna fulla med varor och säger "så du har hittat allt nu!" och jag säger med ett leende "ja, nästan allt nu saknas bara gurkorna" och man inbillar sig att detta ska få fart på tanten men icke, hon fortästter och klämma på gurkorna. Finns något jag hatar så är det att bete mig som en man, dvs otrevligt utan stil och finess en mitt tålamod röt och jag ställde mig bakom henne, in med en arm under hennes egen arm och bara greppade en gurka och gick.

Ja, det var kanske inte så snyggt, men va fan jag försöker sluta röka och vore inte allt annat en sådan prövning så hade jag säkerligen inte brytt mig.

Den sista tiden har bloggat kort och tråkigt, har varit lite nere och då finns inte inspirationen där men jag ska bättra mig;)

Jag minndes helt plötsligt att Kevin Borg skulle komma till Mjölby i morgon, det får man helt enkelt inte missa. Kevin är ju så grym dessutom ska väl vår egen "mjölbyson" Johan Palm också sjunga så ur ett solidariskt perspektiv måste vi ju dit;) Vi får nju se hur dt blir, har det ju inte het perfekt ur ett ekonomiskt perspektiv efter jul & nyårshelgerna men vi får se. Jag älskar Kevin Borg, alltså inte gillar hans låtar när de kommer på radion utan nästan sjukligt besatt av hans musik och person:)

Idag har jag tagit lite sovmorgon. Jag har helt enkelt sovit uruselt. Jag har säkert sprungit upp tio gånger, vankat mellan köket och sovrummet, sjukt trött men ändå rastlös. Jag antar att det har med jag slutat röka att göra. Jag menar, har man rökt dagligen i 17 år så borde det ju finnas någon typ reaktion också.

Nu ska vi bege oss till stan här för helt plötsligt ska man ställa om från helg tillv ardag, inte helt lätt kan jag tycka. Vi ska till banken, mataffären och sen ska vi försöka hinna tvätta också:)

Nu är jag trött, röksugen och sliten. Nu ska jag snart sova. Jag och Camilla har precis tittat på U.S Marshall på 6:an, jag tyckte den var helt okej men som vanligt så blir Camilla less när det är en halvtimme kvar, så här sitter jag ensam igen. Jag låter bra mycket mer melodramatisk än verkligheten men vad gör man?

Nu har årets första dag passerat och den har varit uttömmande på så måmga plan, men jag ska lägga mig i tid i kväll så man får en god natts sömn och orkar med livet i morgon:)

Så nu är vi hemkomna från Mantorp och allmänt trötta. Det är alltid en jävla jobb att ta sig dit och ta sig hem, men vi har alltid lika trevligt. Denna gången var det dock lite annorlunda efterom jag inte äter och som vanligt var de lastat med berg av fika.
Det är lät att förklara för vänner osv att man inte äter, men 80+ tant/gubbe tar det som en personlig förolämpning om man säger nej till fika, så som kompensation så skicka dem med en Jysk-påse med gott som jag ska trycka i mig när jag börjar äta igen.

Som vanligt fick vi stryk av Henry (Camillas morfar) i Chicago, tänk att han inte hade spelat det här en enda gång för någon månad sen. Naturligsvis packad Ingrid med en massa bröte vi inte behöver men vi har dock märkt att det är lättare att ta grejerna än att försöka ta sig ur den diskussionen som vänner:)

Nu ska jag bara andas, njuta av att vara rökfri och greja:) 

Jag känner mig bakis trots att jag inte druckit en droppe alkohol. Idag blir den tur till Mantorp för att hälsa på Camillas mormor och morfar, jag ska även kolla upp mitt blodtryck idag för allt känns inte riktigt okej.
Idag är det soligt här i Skänninge och allt verkar frid och fröjd tills man börjar kolla upp busstider och råkar se busspriserna, Östgötatrafiken har haft mage att höja priset med 10 jävla spänn, att man kan vara så giriga. Det är ju inte så att de blir lättare eller billigare att skaffa barn eller försörja barn, men hur man än vrider och vänder på det så är det alltid värt det, men förbannad kan man ju vara ändå.

Nåja, nu ska jag laga mat åt Camilla innan vi beger oss mot Mantorp:)

God morgon! Jaha men då sitter man här framför laptopen igen och skriver. Gårdagen var häftig tycker jag och allting förstärktes av att Isabella fick se tolvslaget och alla raketer. Jag är väldigt trött just nu, somnar titt som tät här frmför datorn just nu så ska jag fortsätta min sovmorgon. ;)

Jag ska starx krypa till korset (eller sängen) men en tanke poppade upp i min arma skalle när jag läste lite bloggar på Bloglovin. Det är ju fantastiskt många som uppdaterar sina bloggar där trots att det är nyår och vissa av dem är aningen osammanhängade, jämfört med va de brukar vara, då undrar man ju hur många som är nyktra idag? Jag föredrar nog att blogga nykter, är nog snurrigt ändå:)

Ja, men då är 2008 lagt till handlingarna och ett nytt spännande (?) år står för dörren. Jag hade nu tänkt lägga upp en liten film som vi spelade in på tolvslaget med fyrverkeri och Isabellas sköna och spontana reaktion men eftersom Youtube laggar väldigt mycket så får väl det vänta till i morgon. Vi har åtminstone haft en nykter och mycket trevlig nyårsafton bestående av skratt och hockey.

Så nu är det som sagt nytt år vilket innebär att all rökning är slut, fick t.o.m en liten avhyvling av Camilla att det måste få ett slut   nu och jag håller med om det, men en 17 år lång vana kan vara anigen svår att skaka av sig (jag började som 10-åring). Jag ska dock göra mitt mest seriösa försök att sluta nu:)

Nu verkar det som om filmen ändå blev klar så här är den:) nu såg jag att jag laddat upp två filmer så njut av båda vettja:)